Publicerad 2008-05-23

Smarta samtal om CSR

Vem äger egentligen frågan om hur CSR ska utvecklas? Är det politiker, näringsliv eller möjligtvis påtryckarorganisationerna? Det pratas mycket om frivillighet och förtroende men samtidigt är det lätt att få uppfattningen att både politiker och näringsliv väntar på att den andra sidan ska ta nästa steg. Nyligen samlades en rad personer från politiken, näringslivet och frivilligvärlden till ett slags rundabordssamtal för att få lite klarhet i frågan. CSR i Praktiken.se var naturligtvis på plats.

Epitetet “rundabordssamtal” snarare än seminarie skulle enligt arrangörerna CSR Sweden, Social Venture Network och Tidens Etik signalera att alla i publiken var välkomna att delta i diskussionerna. De båda moderatorerna Tommy Borglund och Alice Bah Kuhnke inledde också med att ödmjukt meddela att de ansåg att vem som helst av talarna hade kunnat bytas ut mot vem som helst i publiken, så kompetent ansåg de att publiken var. Och det med viss rätt; deltagarlistan var en veritabel vem-är-vem över alla aktiva CSR-profiler i Sverige och diskussionerna som följde var följaktligen också en av de skarpaste vi följt på svensk mark.

Hela spektat av åsikter fanns representerat, från de som anser att kapitalism är det enda system som fungerat för att bygga välstånd till de som hävdar att det är något fel på företag som startas med avsikt att tjäna pengar. En sådan spännvidd skulle kunna ha lett till en spretig debatt men så blev inte fallet, mycket på grund av Bah Kuhnke och Borglund inte drog sig för att utmana såväl talare på scen som i publiken till att förtydliga sina ståndpunkter och de var oklare eller avbryta om de var ointressanta.

Den höga nivån sattes direkt av Hans De Geer, professor i företagsetik, som gjorde en välformulerad summering av den företagsetiska historien. Förr kallades det ofta moral, inledde de Geer och exemplifierade med de svenska bruken där man tog hand om de gamla, lärde upp de unga och bedrev handel, allt som ett sätt att ta hand om de som jobbar där, för det lilla samhälle som bruken utgjorde. Och där handlade det om god moral att ta hand om varandra. Industrialiseringen ledde till ökad specialisering vilket så småningom gjorde att samhället delades upp så att den offentliga sektorn fick ett monopol på socialt ansvar.
- Man gav egentligen företagen fribrev från socialt ansvar, summerade de Geer och menade att det det är något unikt svenskt och att baksidan av Den Svenska Modellen också varit att man kvävt alla eventuella företagsinitiativ på området när donationer setts med så oblida ögon.

Globaliseringens framväxt i kombination med den tysta nedmonteringen av det svenska välfärdssystemet har gjort att svenska företag åter måste skaffa sig en “licence to operate” genom att visa att de tar ansvar i samhället. Pådrivare har varit internationella frivilligorganisationer men också finansiella aktörer som insett det etiskt och ekonomiskt kloka i att profilera sig på området, avslutade de Geer med en nick mot Sasja Beslik, chef för etisk analys och ansvarsfulla placeringar på Banco Fonder som satt på första bänk.

Politikerpanelen var relativt eniga om att det inte är politikernas roll att bestämma hur företag ska ta ansvar i samhället men att de naturligtvis har ett visst ansvar att stifta lagar om näringslivet skulle misslyckats. Denna reaktiva inställning kontrasterades dock av det faktum att staten ju gått före många privata ägare och ställt krav på att alla 55 statligt ägda bolag ska redovisa hållbarhetsarbetets framsteg från och med detta år. Jenny Didong, departementssekreterare på Näringsdepartementet och ansvarig för ägarpolicyn för de statligt ägda företagen, menade att alla ägare, oavsett om de är statliga eller privata, har en nyckelroll för att se till att företagen tar ansvar. Som svar på en fråga poängterade hon att en hållbarhetsrapport inte är slutmålet utan ett steg på vägen och ett sätt för ägare att få lite mer koll på hur ett företag påverkar sin omvärld. När initiativet presenterades var det lätt att uppfatta det som att rapporterna var målet i sig men de senaste veckorna har synen på rapporternas roll nyanserats från regeringshåll, inte bara av Didong utan även av näringsminister Maud Olofsson på Globe Forum härom veckan. Kanske beror det på en insikt om att Sverige faktiskt inte är världsmästare på hållbarhet, även om vi just nu har modiga politiker som vågat agera föregångare när de som ägare ställer krav på företagen.

Hans Enocson, Nordenchef för GE, var tydlig med att deras primära intresse är vinst och att alla initiativ de gör är ämnade att öka lönsamheten och omsättningen. Företag existerar för att ge folk vad de vill ha och när kunder börjar kräva uthålliga lösningar är det bara vanlig affärslogik som gör att man ska satsa på det. Att ha ett rent kommersiellt intresse när man jobbar med de här frågorna är inget konstigt eller fult, hävdade Enocson, tvärtom är det en garant för att initiativen i sig är uthålliga. Detta var något som Jan Peter Bergkvist, vice vd och hållbarhetsdirektör på Scandic, också kunde skriva under på. Om man inte kan argumentera för hållbarhetsarbetet i termer av vinst kommer det att läggas ner när vi går in i nästa lågkonjuktur, menade Bergkvist, vis av egen erfarenhet då Scandic jobbat med hållbarhetsfrågor i 14 år och varit med om både upp- och nedgångar i konjukturen.

En lite mindre offensiv approach representerades av Lena Landén, miljöprojektledare på Axfood och Christian Hermelin, vd på fastighesbolaget Fabege, som både representerade bolag där man har de bästa ambitioner men inte riktigt lyckats genomföra det i den utsträckning man velat. Hermelin uttryckte dock att man kanske inte alltid måste kunna räkna hem allt utan att det kan handla om att vilja stå för något och därför ta ett större samhällsansvar, något som han ju naturligtvis har helt rätt i men som ändå förvånadsvärt ofta är något som man inte pratar om. Att nyckelfrågan dock handlar om att omsätta värderingana i praktiken blev tydligt när Landén beskrev Axfoods kamp för att uppnå lönsamhet som ett av de stora hindren för att man inte gjort mer på området, även om de naturligtvis i dagsläget försöker göra olika saker för att “tillfredsställa krav från konsumenter och investerare”, som hon uttryckte det. För många i publiken blev det därmed tydligt att Axfood rent operativt verkar ha betraktat samhällsansvar som ett område man ska prioritera så fort man kan visa svarta siffror istället för att se ett tydligt samhällsansvar som ett medel att göra vinst snabbare genom att göra sig mer attraktiv i kundernas ögon. Vi är övertygade om att om Axfood bara vågat använda familjen Johnsons värderingar som något som kan exploateras externt för att nå framgång istället för bara som en intern uppförandekod hade det varit Hemköp, inte Konsum, som hade haft försprånget på hållbarhetsområdet.

Opinionsbildarna representerades av Sasja Beslik från Banco och Emma Enebog, Rättvisemärkts generalsekreterare. Enebog höll i sitt korta inledande anförande med Enocson om att det är kundernas behov som styr och menade därmed att det kanske är konsumenterna som sätter agendan för CSR, snarare än politiker eller företag. Publikens blickar riktades därmed mot Beslik tillsammans med en förhoppning om att leva upp sitt rykte av att våga ställa företag mot väggen och säga det andra är för politiskt korrekta för att yttra. Det är ett rykte han vårdar ömt och som för att tydliggöra att han inte ville bli förväxlad med de andra kostymerna på scen, att han är den som vågar utmanar etablissemanget, hängde han av sig kavajen innan han sjönk ner i fåtöljen på ett för tonåringar typiskt avslappnat sätt. Och med den obstinate tonåringens retorik inledde Beslik;
- Asså, jag tycker att det handlar om tre drivkrafter; greed, fear and hope. Vi vill alla tjäna pengar, vi är rädda för att bli avslöjade och vi hoppas på en bättre värld. Det driver CSR-arbetet.

Men i nästa mening deklarerade Beslik att han ansåg att CSR hamnat i en återvändsgränd idag då ekonomifokuset saknas. Det snackas mest om miljö och socialt ansvar men inte om hur det också kan vara lönsamt. På det följde en fråga från en SAS-anställd i publiken som invände att de trots att de är ett av Europas grönaste flygbolag, som dessutom tar stort socialt ansvar, har svårt att konkurrera med Ryanair som inte gör någonting vilket genererade en diskussion bland panelen om politikernas roll och bland annat riksdagsman Hadar Cars (fp) talade för att det är något som marknaden själv kommer reglera med tiden medan Roger Tiefensee, gruppledare för Centerpartiet i riksdagen, var mer öppen med att det är svårt att veta vad man ska göra för att komma till rätta med “problemet” eftersom både SAS och Ryanair uppfyller gällande regler.

Det fick Beslik att ilskna till och avfärda de tidigare argumenten som “en femton år gammal diskussion” som saknade insikt om att man måste få göra gott för vinstens skull och att en orsak till SAS problematik också kan vara att de varit för dåliga på att försöka dra säljfördelar av hur bra de är. Han argumenterade därefter klokt för att politiker har alla möjligheter att använda skatter som styrmedel. Om SAS är så mycket bättre borde de ha lägre skatt än Ryanair som borde böta för sin dåliga bränsleekonomi och usla anställningsförhållanden. Då driver man ju företagen att förändra sig eftersom det då blir ekonomiskt lönsamt. Detta fick några stofiler på första raden att resa sig upp och börja prata om att det är fel med företag som har pengar som drivkraft och marknadsföra sina egna böcker i ämnet men de tystades föredömligt ner av Bah Kuhnke och Borglund.

Rundabordssamtalet blev ett av de skarpaste vi bevittnat på svensk mark för att publiken tilläts och uppmanades komma med synpunkter, vilket de gjorde i mängd. Alla besvarades inte av panelen men det var ju inte heller riktigt syftet. De många olika åsikterna om ämnet väckte känslor och det gav rummet en energi som många av de menlösa seminarier om CSR som ständigt arrangerar helt saknar. Ben Davis, från CSR Europe, uppskattade också energin i diskussionerna när han avslutningsvis sammanfattade dagen och uttryckte en beundran över vår kollektiva behärskningsförmåga eftersom han menade att hade samma diskussion ägt rum i Bryssel hade några av deltagarna börjat slåss med varandra.

Det var befriande att se att ingen i panelen kändes som om de satt där i en roll utan att de uttryckte sina åsikter på ett ärligt, naket och enkelt sätt (kanske en effekt av att ingen tilläts ha PowerPoint). Alla i panelen lyckades att på under två minuter var introducera sin syn på ämnet och genom att deras kontrasterande perspektiv och åsikter tilläts brytas mot varandra och blandas med publiken blev det väldigt tydligt vilken spännvidd som debatten om CSR har just nu. Sedan är det naturligtvis svårt att förhålla sig neutral till Beslik, denne enfant terrible i en värld av polerade, tillrättalagda fina människor i kostym och dräkt som alla vill förbättra världen. Ibland känns det som om myten kring mannen står i vägen för hans budskap som ju är vettiga, rimliga och framförallt framförda på ett sätt så folk förstår. Men tack vare att resten av salen också var befriande ostel blev det ändå hans synpunkter någon slags kärnbudskap under dagen.

Det verkar som om diskussionen om CSR bland de som jobbar med det är på väg att nå en punkt där en majoritet äntligen börjar känna sig bekväma att också prata om det ekonomiska ansvarstagande som gör det sociala och miljömässiga ansvarstagandet möjligt – tjänar du inga pengar spelar det ju ingen roll hur snäll du är. Men också om att det sociala och miljömässiga ansvarstagandet kan vara en förutsättning för att säkerställa långsiktig ekonomisk ansvarsfullhet mot aktieägarna. Det var också befriande att delta i ett sammanhang där så lite av debatten (med undantag från några ålderdomliga åsikter) handlar OM och istället om HUR man kan ta ansvar som företag. Nu gäller det bara att övertyga resten av näringslivet om det också – eller som etikprofessor Hans de Geer pricksäkert sammanfattade dagen;
- Jag upplever samma sak här som på föräldramöten; de som kommer är de som egentligen inte behöver komma – de som redan har insikt.

/Redaktionen

ANNONS

KOMMENTERA ARTIKELN:


Lägg till som Technorati-favorit Bloggtoppen.se Affärsverksamhet bloggar