Publicerad 2008-06-27

Debatt: Kommersialismen starkare än kommunismen – därför kan den förändra Kina från grunden

Svenska Amnesty Business Group har startat en bloggstafett där de bjudit in en rad opinionsbildare att ge sin personliga syn på om OS i Peking kommer att göra någon skillnad i vardagen för kineserna, om svenska företag borde ta en mer aktiv roll för mänskliga rättigheter och om idrott och politik går att blanda. Först ut är CSR i Praktiken.se’s chefredaktör Per Grankvist.

Om exakt sex veckor, den åttonde augusti, klockan åtta minuter över åtta på kvällen tänds elden i nationalarenan i Peking och de 29.e olympiska sommarspelen kan börja. Kina fick uppdraget att arrangera OS i omröstningen i Moskva för snart sju år sedan med motiveringen att de skulle innebära en positiv påverkan på såväl Kina som den globala idrottsrörelsen och redan nu kan vi konstatera att det är den i förväg mest omdebatterade olympiaden hittills men frågan är om det kommer att bli några bestående effekter av det tilltagande strålkastarljus som världens största diktatur befunnit sig i sedan Peking blev vald till värd för spelen?

Jag har en djup tilltro till människans inneboende girighet. Genom alla tider har människan ständigt försökt se till att vi personligen får det så bra som möjligt, både materiellt och monetärt, en drivkraft som bidragit till samhällets kontinuerliga utveckling genom seklen. Företagandets grundtanke bygger i all sin enkelhet på att leverera de produkter och tjänster som kunderna vill ha och välskötta företag som gör detta på ett hållbart sätt genererar överskott till sina ägare – en insikt som förenar entreprenörer i såväl Göteborg som Guangzhou.

Möjligheten för människor att rösta för företag de gillar genom att köpa deras produkter är minst lika gammal som demokratin och gör att kommersialismen, en plånbokens demokrati, är en livskraftigare ideologi än kommunismen. Att tro att företag har makten att förändra villkoren för Kineserna är med andra ord varken en så absurd eller orimlig tanke som en del företag (ofta de med verksamhet i Kina) vill få det att framstå som. Men företagen måste göra det på sitt sätt, med de verktyg och vapen de behärskar; kommersialism.

Att argumentera för att ett enskild företag skulle använda högljudda protester och bojkotter för att försöka ändra landets ledning är lika naivt som att tro att ett land skulle kunna göra det. Kina behöver inget enskilt företag, ingen enskild nation och lyckas inte världens nationer ena sig i andra, lika viktiga frågor, är sannolikheten lika liten att de skulle lyckas i ett försök att bojkotta Kina. Dessutom skulle blotta farhågan att ett enskilt land i slutänden skulle välja att stå utanför bojkotten och därmed få konkurrensfördelar på en miljardmarknad som Kina, förlama alla eventuella försök till samspel.

Det må låta väldigt krasst, men jag tror man påverkar Kina och det kinesiska folkets livsvillkor i en större omfattning genom att börja med det lilla och fokusera på det kommersiella. Det kinesiska folket har alltid varit kända som skickliga handelsmän i hundratals år och för att inleda en förhandling måste man först etablera det förtroende som gör en dialog möjlig. Att börja med att skälla ut motparten är sällan ett framgångsrikt sätt för att få dem att göra det man vill, en insikt som kanske kan förklara varför så många företag har så svårt att komma till rätta med förhållandena i underleverantörernas kinesiska fabriker, trots att man genomför täta och återkommande inspektioner som resulterar i att alla i svart på vitt kan visa på hur usla leverantörerna är.

Både Ikea och Filippa K tillhör de företag som angripit problemen i leverantörsledet på annat sätt. Ikea lägger mer tid än andra på att besöka fabrikerna och genom att vara öppna med sin strävan om långsiktiga relationer arbetar man tillsammans med leverantörerna för att förbättra arbetsförhållanden och upprätta respekt för mänskliga rättigheter. För precis som Kina inte behöver ett enskilt företag eller annat land är möbeljätten inte beroende av en enskild leverantör, och den inneboende girigheten hos leverantören gör att hon gärna följer Ikeas förslag till förbättringar, oavsett om hon från början förstod vilka positiva effekter detta skulle få på personalens moral, lojalitet och effektivitet, faktorer som också kan översättas i besparingar och därmed högre marginal. Mänskliga rättigheter är därmed både politik
och affärer.

När Filippa Ks inköpare tog sig tid att förklara för en av sina Kinesiske leverantörer att orsaken till att de önskade att han skulle låta arbetarna gå ner till sexdagarsvecka var att det skulle göra dem mindre utarbetade och därmed effektivare gick han med på att testa. Försöker blev permanent och fler fabriker i området har nu börjat intressera sig för den utländska modellen som verkar gynna alla. Lika lite som något annat samhälle är Kina ett homogent jättesamhälle utan en väv av miljontals samhällen som går att påverka individuellt. Om företag siktar på att “bara” förändra synen på mänskliga rättigheter i de fabriker de arbetar med kommer resultatet bli att det förändrar hela samhället eftersom Kina i allt högre utsträckning tillämpar marknadsekonomi. De skickligaste kinesiska handelsmännen inser att andelen företag som tycker MR-frågor är viktigt ständigt ökar vilket i sin tur innebär ökade möjligheter att få sälja till dessa företag om den egna fabriken respekterar dessa rättigheter. I en värld där brott mot mänskliga rättigheter är regel snarare än undantag blir schysta villkor en konkurrensfördel – det handlar ju om tillgång och efterfrågan.

Självklart är det viktigt att som företagare inte helt gömma sig bakom rationella marknadsekonomiska argument – alla representanter för företag med tillverkning i Kina måste självklart ta sitt ansvar att förklara vår syn på MR-frågor, men de måste göra det i ett sammanhang där det får någon effekt och på icke-konfrontatoriskt sätt för Kineserna inte ska tappa ansiktet. Med det sagt vill jag dock poängtera att jag anser att det är varje företagares förbannade skyldighet att ta upp diskussionen om mänskliga rättigheter med kineserna. Den uppmärksamhet som förhållandena i Kina fått i internationella media på grund av OS kan därmed vändas till något positivt för medborgarna. Att sedan i efterhand redovisa vilka samtal man fört är därför i mina ögon en självklarhet och ett sätt för svenska företag att visa att man inte intar en alltför passiv hållning i den så viktiga frågan om mänskliga rättigheter.

Att vara kritisk innebär inte att man måste vara arg – det går utmärkt att vara både tuff och trevlig samtidigt, något som också är en förutsättning för en hälsosam relation, oavsett om man heter Carl-Henric Svanberg, Fredrik Reinfeldt eller Ingvar Kamprad. Det är ju bättre att få vara med och få möjlighet att påverka, än att bara sitta utanför och protestera.

Idrottsevenemang har i alla tider varit ett tillfälle att umgås med affärsbekanta och fundera på hur samarbeten kan fördjupas men aldrig har väl idrott och affärer varit så tätt sammankopplade som nu. Genom att såväl svenska som utländska företag fördjupat sitt engagemang i Kina inför de olympiska spelen i Peking har också möjligheterna att påverka i det lilla ökat väsentligt. I takt med att allt fler västerländska varumärken förtydligar att inkludera social hållbarhet är en del av deras värdegrund och därmed varumärke ökar deras attraktionskraft, så även i Kina. Ett faktum som bidrar till att de får större spridning eftersom fler av den snabbt växande Kinesiska medelklassen vill köpa produkter som är attraktiva i väst. Och så kan alltså köpet av en kopp Rättvisemärkt bryggkaffe på ett Starbucks nära nationalarenan i Peking paradoxalt nog bidra till att kedjan får fler chanser att prata med lokalanställda om deras rättigheter.

Utan att vara blåögd kan man nog därför påstå att affärsmöjligheterna i samband med OS i Peking har därmed gjort till att företag bidragit till att vi kommer se de olympiska spelens effekter när det gäller
mänskliga rättigheter, långt efter att elden slocknat klockan 24 den 24:e augusti.

Per Grankvist
Chefredaktör CSR i Praktiken.se

Ps. Samtliga stafettskribenter kommer att publiceras på Amnesty Business Groups hemsida.

/Redaktionen
ANNONS

KOMMENTERA ARTIKELN:


ANNONS

Lägg till som Technorati-favorit Bloggtoppen.se Affärsverksamhet bloggar