Publicerad 2008-11-10

Optimism och vattenbrist kännetecknar framtidstron på CSR-världens eget Davos

Över 1200 personer minglar och byter erfarenheter och visitkort med varandra. (Bild med tillstånd från BSR)

Förra veckan samlades mer än 1200 personer från mer än 50 länder på Grand Hyatt i New York för att delta i BSRs årliga CSR-konferens som i år hade temat ”Sustainability: Leadership Required”. CSR i Praktiken.se var där och sammanfattar en konferens präglad av optimism och öppenhet.

Att BSRs konferens är som Davos för de som jobbar med CSR märks inte minst på deltagarlistan. Av världens tio största företag är sju representerade på konferensen och precis som alla andra är de är här för att lyssna på föreläsningar där några av de bolag som anses vara bäst på att kombinera hållbarhet och lönsamhet kommer att prata; bl.a. BT, GE, Seventh Generation, eBay, Levi Strauss & Co och Starbucks.

Det finns flera konferenser som fokuserar på CSR; Boston College och Ceres ordnar sina konferenser på våren medan Net Impact och BSR är konferenserna på höstsäsongen. Men medan Boston College konferens har sin tyngdpunkt på sociala frågor, Ceres fokuserar på miljöfrågor och Net Impact på morgondagens företagande är BSR den konferens som både täcker ett bredare område, har flest besökare och tyngre talare. Eller som Rebecca Darr, programchef på Aspen Institute och mångårig besökare på BSRs konferens krasst summerar saken över en bagel; ”De som är huvudtalare på de andra konferenserna blir en av flera i en panel här. ”

Darr är klädd i en välskräddad dräkt, har skyhöga klackar, skarp blick men har lätt till skratt. För liksom Davos är konferensuniformen här lika formell som stämningen är informell. Med stora namnlappar hängande runt halsen är det lätt att inleda diskussioner och nya bekantskaper. För att understryka det är alla pauser etiketterade ”networking breaks” och de dignande kaffebuféerna serveras mitt i utställningshallen där de företag som vill visa upp sig lite extra har fått betala dyrt för att fälla upp sina roll-ups. Frukost och lunch serveras dock kring ett oräkneligt antal runda bord i den jättelika konferenssalen som utan tvivel kunde dubblera som hangar för en 767:a.

Känslan när man väljer bord är samma som när man spelar kort, förväntansfullt undrar man vilka kort som det ska visa sig att man fått på hand när alla kort är utdelade. Blandningarna är alltid oväntande och spännande; en talande exempel är en lunch när vi hamnar med en man som ansvarar för Jack Daniels whiskeys CSR-aktiviteter, på hans högra sida internationella marknadschefen för Rainforest Alliance och intill henne en kvinna ansvarig för samhällsrelationer på eBay. Lägg till det två kollegor som liknar varandra och kommer från ett konsultbolag inriktade på MR-frågor och sist, på vår vänstra sida, internetjätten Yahoos CSR-chef. Diskussionerna startar direkt och strax därefter börjar folk byta visitkort med varandra.

Och det är i en sådan blandning vi träffar Darr och börjar prata om vad hon tycker om årets inriktning. I programmet blandas större framträdanden med mindre break-out-sessions där man får möjlighet att fördjupa sig i olika aspekter av CSR, från hur man undviker greenwashing och strategier för att driva företag i länder med HIV/Aids till vilken utsträckning religionen påverkar CSR då religion ju influerar så mycket annat i våra liv. Darr tycker bredden både är konferensens största tillgång och dess största problem eftersom publiken ofta har lite olika utgångspunkter och sessionerna därför ofta stannar på en nivå motsvarande minsta gemensamma nämnare. Det finns också en risk, menar Darr, att sessionerna fastnar på en nivå som varken är djup eller bred utan någonstans mittemellan, men att ansvaret för att undvika det också vilar tungt på moderatorerna av dessa utbrytarsessioner.

En av de på pappret bredare sessionerna som snart visar sig vara mest för de insatta handlar om resultatet av vetenskapliga beräkningar om hur mycket mänsklig belastning jorden egentligen tål. Den leds av Carl Mossfeldt, chef för Tällberg Advisors som tagit sitt moderatoransvar på allvar och lyckas undvika den farliga mellannivån genom hela diskussionen. Han är en av nästan ett dussin skandinaver på årets konferens. Ikea har en handfull personer här vilket delvis beror på att Anders Dahlvig, Ikeas VD, är en av årets huvudtalare tillsammans med Jeffery Immelt från GE, John Andersen från Levi Strauss & Co och Shin-Bae Kim från Sydkoreanska telekombolaget SK Telecom.

Som på konferenser av det här slaget uppstår det informella möten i korridorerna och i den stora hotelllobbyn och det arrangeras dessutom en rad andra möten i samband med konferensen, både på hotellet och på andra platser i New York. Ett sådant möte sker mellan Ikea och WWF som träffas för att diskutera vad de kan göra i klimatfrågan. Ett annat är arrangeras av Sustainable Water Group, en sammanslutning av annars konkurrerande företag som bland andra GAP, H&M, Levi Strauss & Co, Nike och Timberland som här byter erfarenheter om vattenhantering i klädindustrin och en av kvällarna arrangerar Human Rights Watch sin årliga galamiddag efter de sponsrade mingel som avslutar varje dag.

Det inledande minglet i tisdags kväll präglades naturligtvis mycket av valbevakningen och de flesta höll ett öga på de ständigt närvarande tv-skärmarna där valresultaten sakta rullade in. Oron inför vad som skulle hända om inte Obama skulle vinna var påtaglig, ett exempel på den känsla av overklighet som präglat demokrater ända sedan opinionsundersökningarna börjat peka mot seger. Och även om BSRs ordförande, svenske Mats Lederhausen, över en öl ivrigt försökte övertyga oss om att kraften och övertygelsen om att det är långsiktigt rätt att kombinera hållbarhet och  är så stor hos bolagen att de kommer genomföra sina planer ändå, oavsett president, så undrade vi om han inte överskattar den psykologiskt kopplade negativa effekten av fyra år till med en republikan på 1600 Pensylvania Avenue.

När resultatet var ett faktum under onsdagens frukost förbyttes oron i en optimism så verklig att den nästan gick att ta på. BSRs VD Aron Cramer fick samtidigt en efterlängtad bakgrund till sitt inledningstal som ju anknöt till konferensens tema om behovet av ledarskap, något som USA förhoppningsvis får i Obama.

Men ledarskapet behövs också i näringslivet i stort, på hållbarhetsområdet i allmänhet och när det gäller en resurshushållning med värdens sötvatten i synnerhet. Även om det inte var en stor fråga på agendan så sipprade ändå frågan om vattenkvalitet och fördelningen av världens vattenresurser in i många av sessionerna och och talen. Det står därmed helt klart att H2o är nästa Co2. I flera år har ju framtidsforskare varnat för att bristen på vatten kan leda till framtida konflikter mellan regioner och länder, för att, som Goldman Sachs uttryckte saken i en rapport; ”water is the new oil”.  Nu har vatten också dykt upp på företagens radar.

Mitt i den optimism och tvärsäkra övertygelse om att hållbarhet är nyckeln till framtida lönsamhet som både General Electrics VD Jeffery Immelt och Levi Strauss & Cos VD John Andersen uppvisade dök vattenfrågan upp som en osäkerhetsfaktor. När man inser att både bolagen tillhör de i världen som har bäst kunskaper och gjort mest för att lösa vattenproblematiken i världen (den ena genom att storsatsa på att producera vattenrenare, den andra på att rena vattnet från underleverantörernas textilfärgerier) blir det än mer oroande att det finns en så påtaglig osäkerhet i frågan.

Den enighet som finns kring att vi måste gå från ett koldioxidintensivt samhälle till ett lågkolintensivt samhälle, och att ett globalt system för handel med utsläppsrättigheter är ett av huvudspåren på väg dit, saknas helt på vattenområdet. Det är inte så enkelt som att bara återföra lika mycket vatten till jorden som man pumpade upp. Man måste skilja mellan regnvatten, sötvatten och vatten som härstammar från fuktighet i jorden. Tänker man återföra vatten till en sjö vet man nu att inte bara små skillnader i ph-värde utan också temperatur hos det tillförda vattnet kan stöka till ekosystemet i sjön ordentligt. Detta framkom inte minst på ett seminarium om vatten som BSR arrangerade dagen innan huvudkonferensen började och som vi medverkade på för att öka vår egen förståelse av frågans komplexitet.

Ett annat bestående intryck från konferensen är deltagarnas vilja till samarbete. Valutgången verkar ha resulterat i en stark framtidsoptimism färga hela samhället så här dagarna efter Obamas seger men också deltagarna (en undersökning visade att 9 av 10 tror Obama kommer påverka CSR-arbetet positivt enligt en undersökning bland deltagarna). Det gör att viljan att hitta nya kontakter är ännu högre än den normalt höga nivå som kännetecknar amerikanskt nätverkande. Så snart man upptäcker att man har något gemensamt med den man pratar med eller ser möjligheter att samarbete så föreslår man det; oblygt, optimistiskt, öppet.

Och det är just genom att vara oblyga, optimistiska och öppna som deltagarna på BSRs konferens på fredagen kan klokare än fyra dagar tidigare och med konkreta idéer på hur de kan föra sina företag in i framtiden genom att låta hållbarhet och lönsamhet gå hand i hand. Och det med dussintals nya visitkort på fickan.

Ps. Det är svårt att förstå varför inga svenska konferenser lyckats åstadkomma samma stämning men i brist på de resurser BSR förfogar över (budgeten för den här konferensen lär vara runt tio miljoner kronor). Tänk vad roligt om CSR Sweden, Social Venture Network, Compass Network, Näringslivets Miljöchefer och Globe Forum skulle kunna åstadkomma tillsammans några gånger om året istället för en rad mindre aktiviteter i egen regi strösslade över kalendern? En vink om hur bra det kunde bli var ju när CSR Sweden och Social Venture Network gemensamt ordnade en diskussion i våras.  Lägg till lite expertkunskap i form av Stockholm Water Institutes globala kännedom och kontakter i vattenfrågan och man har ett grundrecept för en intressant gryta av aktuella frågor i näringslivet.

/Redaktionen

ANNONS

KOMMENTERA ARTIKELN:


Lägg till som Technorati-favorit Bloggtoppen.se Affärsverksamhet bloggar