Publicerad 2008-11-11

Fördjupande samtal om mikrofinanser

Trots mycket prat om mikrolån är det fortfarande få som börjat titta på mikrofinansinstitutionerna som investeringsobjekt. En stor orsak är okunskapen om vad det innebär i praktiken, något som en konferens i Stockholm nyligen försökte råda bot på.

Trots ökat erkännande på senare tid har diskussionen om mikrofinansinstitutioner som konkret etisk investeringsmöjlighet varit minst sagt sparsam. Lika lite har det därför pratats om de olika mikrofinansorganisationernas arbetssätt i praktiken och vilken effekt mikrofinans egentligen har på befolkningar, konsumtionsmönster och inte minst på miljön.

Den 23:e oktober ordnade därför Mikrofinanshuset en konferens i Stockholm med det uttalade syftet att just sätta mikrofinansinsitutioner på såväl institutionella som privata placerares karta. Därtill ville man belysa vilket finansiell såväl som social och miljömässig avkastning en sådan placering innebär.  De inbjudna talarna var Ingrid Munro från Jamii Bora i Kenya, Tomas Brytting från Ersta Sköndal högskola, samt Wagane Diouf från AfriCap i SydAfrika. Modererade alltihop gjorde Lars-Olof Hellgren (Mikrofinanshuset).  Evenemanget lockade drygt ett hundratal personer från såväl institutionella placerare, företagare, anställda på företag och organisationer med besläktade värderingar samt en och annan nyfiken student och privatperson.

Först ut var Tomas Brytting, ekonom och forskningsledare vid Institutet för organisations– och arbetslivsetik vid Ersta Sköndal högskola. Han talade först om uppfattningen att näringsliv och socialt driven verksamhet skall hållas åtskiljda, och framhävde det inkonsekventa i ett sådant resonemang. Genomgående i västvärldens historia är att fungerande näringsliv varit starkt förknippat med fattigdomsbekämpning.  Till detta kopplade han den verksamhet som kommersiellt drivna mikrofinansinstitutioner bedriver. Att förse fattiga människor med kapital på kommersiella grunder är inte bara ett sätt att skapa finansiell avkastning genom att utveckla en livskraftig och uthållig inhemsk näringsverksamhet – det är även ett sätt att skicka signaler om jämlikhet och förtroende.

Ingrid Munro representerade exemplet från verkligheten. Efter en karriär som hög tjänsteman på både svenska departement och FN, initierade Ingrid det som nu kommit att bli Kenyas mest framgångsrika mikrofinansinstitution, Jamii Bora. Ingrid talade mycket om hur mikrofinans tillåter fattiga att arbeta sig ur ohälsosamma arbets- och konsumtionsmönster. För att ytterligare belysa miljöaspekterna av fattigdomsbekämpning lyfte Ingrid fram exemplet på den stad på tiotusen invånare som Jamii Bora just nu håller på att färdigställa,  Kaputei. Tack vare stor uppfinningsrikedom och närmast pedant kostnadskontroll har ett fristående samhälle 40 km utanför Nairobi byggts av Kenyas allra fattigaste. Staden innehåller en rad eko-tekniska innovationer såsom solceller som energikälla, eko-effektiv soppsortering på plats samt ett eget helt ekologiskt vattenreningsverk. Men den som tror att detta kommer att innebära huspriser i otillgängliga prisklasser misstar sig – husen köps på avbetalning av Jamii Boras medlemmar och kostar en bråkdel av det vanliga priset. Därtill har de en närmast obefintlig driftskostnad.
– Idén om att vinst inte skulle gå ihop med miljöhänsyn är fel, det har vi visat i Kaputei, avslutade Ingrid.

Wagane Diouf leder Afrikas största investeringsfond dedikerad till investeringar i mikrofinans. Han visade på hur de mikrofinansinstitutioner som finns i Africaps portfölj utgör lysande affärsmöjligheter. AfriCap bedriver sin verksamhet precis som vilket riskkapitalbolag som helst. Företaget går in i olika mikrofinansinstitutioner som har de rätta förutsättningarna att växa men ännu inte samlat alla nödvändiga verktyg. AfriCap injicerar kapital och bidrar med kunskap, erfarenhet och tekniska lösningar. I gengäld erhåller företaget equity-positioner i institutioner som har potential att växa explositionsartat på en outvecklad marknad.

I takt med att låneportföljen mångdubblas, mångdubblas också det antalet människor som får tillgång till finansiella tjänster samt värdet av den institution som AfriCap investerat i. Ökningen av institutionens låneportfölj kommer direkt de fattiga befolkningarna till del, och ökningen i värdet av institutionen kommer aktieägarna till del – ett lyckat exempel på dubbelt resultatet – finansiellt såväl som socialt.

Efter att varje talare fullgjort sin presentation öppnades panelsamtalet som cirkulerade kring svaren på två fundamentala frågor; “Varför ska de fattiga ta ansvar för miljön?” och “Varför ska de göra samma misstag som vi?” Och även om ingen enhetlig konklution nåddes så var diskussionen tillräcklig för att säkerställa att de som funderade på mikrofinansinstitutioner som konkret etisk investeringsmöjlighet fick med sig många kloka och konkreta tankar hem.

/Redaktionen

ANNONS

KOMMENTERA ARTIKELN:


Lägg till som Technorati-favorit Bloggtoppen.se Affärsverksamhet bloggar