Populära sökord just nu:
Den optimistiska tanken om att företag ensamt kan spela en stor roll i omställningen till en hållbar värld, som präglade fjolårets konferens, verkar ha ersatts av en mer realistisk tanke om att olika parter måste samarbeta för att åstadkomma verklig innovation i samhället konstaterar CSR i Praktiken.ses utsände som sammanfattar tankarna efter 2009 års BSR-konferens.
Äntligen står hon i talarstolen. Elisabeth Frawley Bagley, med titeln ambassadör och ansvarig för globala partnerskap på det amerikanska utrikesdepartementet har så smått börjat sitt tal när hon gör en kort paus för att markera att hon nu ska leverera sitt egentlige budskap:
- Jag är här för att diskutera utmaningarna i världen på uppdrag av presidenten och utrikesministern. Och jag kom också hit för att utmana er att skala upp våra samarbeten för att möta de utmaningar vår värld står inför idag.
Det är en slående inledning. Även om det säkert är en amerikansk standardinledning när man som representant för Vita Huset pratar inför grupper som vill känna sig utvalda gör den intryck på oss. Men samtidigt är det tydligt att hon har ett budskap att förmedla – det handlar inte bara om att hon tackat ja till att komma och agera dragplåster. I publiken sitter runt 1000 deltagare från 40 länder som representerar såväl den privata, offentliga och ideella sektorn. De flesta av världens 250 största företag skickar flera av sina tunga beslutsfattare hit, helt enkelt för att få en bättre uppfattning om hur världen kommer att se ut framåt. Vi sitter kring stora runda bord i Hyatt Embarcardadors grand ballroom, bokstavligt talat ett stenkast från the Ferry Building i San Francisco, och jag sneglar på namnskylten på en kvinna vid bordet nära mitt. The Bill & Melinda Gates Foundation. Intill henne sitter mannen jag småpratade med igår över minglet och som är chef för tankesmedjan Forum for the Future i London.
Liksom honom är jag ett undantag här eftersom vi båda är européer. BSR-konferensen, som flyttar mellan New York och San Francisco varje år, attraherar mindre européer när den hålls på västkusten på grund av den långa flygtiden. Å andra sidan är det fler deltagare från Asien, av omvänd anledning. Tidningen Forbes.com har utnämt BSR-konferensen till en av de 12 viktigaste konferenserna för bolagschefer i världen under 2009 och även om BSR konferensen anses mindre viktig än World Economic Forum i Davos har den å andra sidan ett tydligare fokus på företagande. Och till skillnad från Davos är det inte en ouppnåelig dröm att komma hit – det räcker med att vara ute i god tid och betala runt 16 000 kr för en plats. Och som flera av de skandinaver som är på plats kan intyga – det finns definitivt inte någon liknande konferens i den här klassen i Skandinavien, kanske inte i hela Europa.
Precis som i Davos finns det gott om möjligheter att nätverka. Varje konferensdag börjar med en kort frukost vid de runda borden innan dagens huvudtalare börjar prata och på förmiddagen och eftermiddagen finns det flera networking breaks. Vid de stora runda borden kan man hamna med vem som helst och prata om vad som helst. Till lunch den andra konferensdagen satte jag mig vid samma bort som en kraftig herre med Texasbrytning som visade sig vara chef för Public Affairs på Walmart. En trevlig kille från en liten svensk miljöorganisation började fråga ut den kraftige herren om vad Obama betytt för dem (Ingenting! Vi jobbar med hållbarhet för det är klokt och för att det är lönsamt. Men det har inget att göra med demokraterna!) men när han såg att min namnbricka hade orden press mulnade han och vi räddades båda av att nästa talare började.
Utöver de många mindre sessioner som är en del av programmet är det också många sessioner utanför programmet som bara är öppna för inbjudna (HP ordnade exempelvis ett stort stakeholdermöte en kväll). Eftersom BSR-konferensen attraherar så många människor i branschen passar också många andra organisationer på att ordna seminarier och workshops före eller efter konferensen för att på så sätt kunna dra nytta av BSR-konferensens attraktionskraft.
Frawley Bagley fortsätter prata medan jag studerar de som sitter vid mitt bord.De ser ut som om de jobbar på någon liten startup i Silicon Valley men när mitt öga fångar deras namnlappar inser jag att allihopa jobbar på amerikanska utrikesdepartementet, på avdelningen för partnerskap. Sedan Clinton tillträdde har hon givit order om att alla amerikanska ambassader i världen ska tillsätta en tjänst som ska vara ansvariga för partnerskap i det aktuella landet. Detta gäller inte minst i utvecklingsländerna.
-Vi ska inte skicka pengar utan göra det vi är bäst på och samarbeta med företag för att lösa problem. Det är smartare och mer lönsamt att göra saker tillsammans med andra än att göra saker själv, konstaterade Frawley Bragley och förtydligade: Våra dörrar (till utrikesdepartementet) är vidöppna. Världen behöver att även de företag som redan gör mycket, som ni här i rummet, gör ännu mer.
Den optimistiska tanken om att företag ensamt kan spela en stor roll i omställningen till en hållbar värld, som präglade fjolårets konferens, verkar i år ha ersatts av en mer realistisk syn som innebär att olika parter måste samarbeta för att åstadkomma verklig innovation i samhället. De tre teman som var starkast på konferensen i år handlade om innovation och hållbarhet, behovet av att förändra samhällssystemet och nyttan av partnerskap och det är tydligt att det är frågor som ligger högt på agendan hos många av de företag som deltog på konferensen.
INNOVATION MÅSTE KOPPLAS TILL HÅLLBARHET
Innovation är viktigare än någonsin när världen förändras så snabbt som den gör nu. Fadi Gandour, chef för logistikbolaget Aramax konsterarade krasst att man inte längre kan bedriva business as usual, eftersom det inte finns något som är “as usual” längre. Vi befinner oss i “the unusual world”, som han uttryckte det. För att kunna hantera denna nya värld är innovation en nyckel.
Ett problem är att innovation och hållbarhet sällan kopplas samman i företag och bristen på en sådan koppling leder ofelbart till en ökad resursanvändning när innovationsavdelningen spottar ur sig nya produkter. I ett rundabordssamtal på konferensens sista dag blev det tydligt att detta innebär en särskild utmaning för oss i Skandinavien eftersom våra bolag traditionellt sett antingen är duktiga på innovation eller på hållbarhet, men sällan både och.
BEHOVET AV ATT FÖRÄNDRA SAMHÄLLSSYSTEMET
Det senaste decenniet har handlat mycket om att sprida best case inom hållbarhet men inte om att förändra själva systemet. Ambassadör Frawley Bagley uttryckte det elegant med den retorik vi vant oss vid från administrationen genom att säga att hela världen nu måste “omgruppera, omvärdera sin prioriteringar, och omorganisera sig i nya partnerskap”
Ernst Ligteringen, chef för GRI reflekterade över vikten av att kunna underlätta jämförelser för att lära sig av varandra. “Vi måste enas om mätetal för att kunna jämföra siffror med varandra, bli mer transparenta. Det är dags för en ny typ av transparenta samarbeten i näringslivet.” menade Ligteringen. Han varnade samtidigt för att fokusera för mycket på att kunna räkna hem alla satsningar man gör på området. “Det gör att vi försöker lösa morgondagens ekvationer med dagens sätt att räkna, använder dagens logik för att förstå morgondagens logik. Det går inte. Det är som att försöka förstå helheten men bara använda en del av ingångsvärdena.”
Richardo Young, chef för BSRs latinamerikanska motsvarighet Ethos Institute var först ut på konferensen med att yttra det som blev som ett mantra som nästan varje huvudtalare på något sätt uttalade. “Vi är i behov av en systematisk och holistisk approach till hållbarhetsfrågorna i samhället.” En av dem som höll med om det var Nikes högsta chef för hållbarhet Hannah Jones men som också adderade att ett större perspektiv på samhällsinnovation innebär insikten om att innovation inte bara pågår inom företagets väggar, något som de flesta företag ändå förutsätter.
PARTNERSKAP
Att partnerskap är ett begrepp både i tiden och på allas läppar blev extra tydligt under konferensens andra dag, även om de förhoppningar som ibland knyts till partnerskap känns alltför optimistiska och orealistiska. Mycket av pratet om partnerskap handlar om partnerskap mellan offentlig sektor och näringslivet medan den ideella sektorn ibland helt glöms bort i diskussionen, vilket är lite märkligt, särskilt som fler än en av de jag pratade med under konferensen yttrade att samarbeten med ideella organisationer är en rik källa till innovation och att förstå världen bättre.
Ur ett skandinaviskt perspektiv är diskussionen om partnerskap lite märklig. Vi har ju på många sätt redan en systematisk approach i Skandinavien och det finns många exempel på hur företag och offentlig sektor jobbar i partnerskap för att exempelvis få ut långtidsarbetslösa på arbetsmarknaden, även om vi inte kallar det för “partnerskap” utan ser det som en del i den offentliga sektorns uppdrag. Däremot samarbetar näringslivet sällan med ideella organisationer för att förändra systemet utan främst för att kompensera det nuvarande systemets brister och hantera sådant som redan skett, vilket ju är ett mera reaktiv än offensivt och innovativt tillvägagångssätt.
Att döma av deltagarna är viljan från några av världens största företag att samarbeta med såväl offentlig som ideell sektor stor just nu. Genom att samarbeta med andra parter ökar chanserna både till att förändra systemet och chanserna för att upptäcka nya innovationsområden snabbare än konkurrenterna. Och det är något som alla parter tjänar på. Eller som BSRs chef Aron Cramer sammanfattade det över en cocktail: “Det är inte bara principiellt rätt att samarbeta, det är det enda sättet att samarbeta i en omstartad värld.”

Ambassadör Elisabeth Frawley Bagley i talarstolen.
LIKNANDE ARTIKLAR:
TAGGAR: