Den enkla i handlingen att släcka en lampa har gjort att Earth Hour är en marknadsföringssuccé med få motsvarigheter och när årets upplaga äger rum på lördag deltar hundratals svenska företag och organisationer. Men i kampen för en bättre värld måste man skilja på två olika typer av aktioner – de som bidrar till att vi som medverkar känner oss duktiga och de som faktiskt har någon effekt. Earth Hour faller i den första kategorin och även om det är ett lovvärt initiativ är det viktigt att inte det förväxlas med att det har någon större effekt. Trots att WWF räknade ut att varannan svensk släckte lampan under Earth Hour  2010 genererade det bara en energibesparing motsvarande årsförbrukningen i 25 villor.

I kommunikationen kring Earth Hour är det lätt att få uppfattningen att man är någon slags superklimathjälte bara för att man släckt lampan en av årets 8760 timmar och därmed gjort skillnad. Visst, går man in på kampanjsajten uppmanas man till att skapa en ny vana som varar hela året, exempelvis genom att byta till grön el, laga mer mat på rester och undvika standby-läge på apparaterna, men frågan är hur många som verkligen hittar den informationen? (Det är trots det bättre än förra årets kampanj som ensidigt fokuserade på att släcka under den enda timmen.)

Många kompenserar dessutom för de släckta lamporna genom att tända stearinljus istället, ljus som i vissa fall producerar mer co2 än en vanlig glödlampa. (Ett argument exempelvis Björn Lomberg använder i nya filmen Cool It). Detta är särskilt tydligt i Sverige där ju majoriteten av vår energi kommer från vatten och kärnkraft, två koldioxidneutrala energikällor och där klimataspekten av kampanjen blir i det närmaste oanvändbar i jämförelse med de flesta länder i Europa där andelen fossila bränslen är betydligt högre i energimixen. Lägg också till att en av de saker som påverkar den personliga energiförbrukningen mest är uppvärmningen av våra hem – ville vi verkligen minska förbrukningen under en timme genom en enda åtgärd, kanske det skulle ge mer effekt att stänga av värmen än släcka lyset.

Låt oss hoppas att detta är fakta som de företag som just nu arrangerar klimatveckor för sina anställda också delar med sig av. Låt oss också hoppas att dessa veckor har fokus på att upplysa de anställda om vikten av att genomföra bestående förändringar av energikonsumtionen i vardagen, snarare än att låta människor sitta i mörkret med en felaktig uppfattning om vikten av deras egen lilla insats.

Om Earth Hour återkommer 2012 kanske WWF skulle kunna ta intryck av en annan organisation som också säger sig vilja få svenska folket att förbruka mindre; Eon. Den kampanjen spelar inte bara på de altruistiska strängarna utan understryker samtidigt att energibesparing bidrar till mer i plånboken. Och är det något som får folk att ändra beteende så är det när det önskade beteendet både är smartare och lönsammare.

Eons kampanj för att få oss att undvika standby-läge har därför med stor sannolikhet gjort mycket mer för att få svenskarna att lägga om vanor och minska förbrukningen än WWFs kampanj för Earth Hour. Att Eon sedan helt misslyckas att förklara hur de kan tjäna på att deras kunder förbrukar mindre el är en annan fråga.

Kanske kan den frågan dock tjäna som exempel på hur komplex ämnet energibesparing är när man väger in olika åtgärders effekter på miljön, på energiaktörernas affärsmodeller och i vilken utsträckning åtgärderna får oss att känna att vi gör något bra. En sak är i alla fall klar – frågan låter sig inte reduceras till att handla om att släcka en lampa under en timme. I alla fall inte utan att föra någon bakom ljuset.