Dagarna har varit många och långa under RIO+20 veckan och har innehållit såväl djup som bredd inom hela spektrat av hållbar utveckling – mat, energi, vatten, skog, hälsa, fattigdom etc – för att skapa en inkluderande och grön ekonomi. Mötena har skiftat från dialoger på gräsrotsnivå till high-level diskussioner som ni kan lyssna direkt på FN:s egen sida och snart på TEDxRio20.

Jag hade möjligheten att delta på både näringslivets Corporate Sustainability Forum – CSF som resulterade i 200 nya företagsåtaganden, (som ni kunde läsa om i min förra artikel) samt toppmötet med bland annat Ban Ki-Moon och Hillary Clinton. Även om staters politiska utfall under dagarna har präglats av konflikten om reglering kontra frivillighet liksom protektionism kontra frihandel stack Danmark, Sverige och USA ut med att framhäva jämlikhet och att stärka kvinnors reproduktiva rättigheter för att skapa en grön ekonomi, och framförallt en inkluderande tillväxt. Danmark som även leder EU-ordförandeskapet länkade visionen om en grön ekonomi med den nuvarande Euro-krisen, dvs hur vi ska skapa nya jobb och tillväxt, med miljöteknik och clean tech satsningar.

Var detta paradigmskiftet vi väntat på?
Jag tänker inte skriva att världen går under och att själva Rio+20 var ett stort bakslag, även om en viss frustration har varit märkbar från både svenskt och europeiskt håll. Likväl som att media verkar stirra sig blinda på den politiska processen och själva policydokumentet, som fortfarande liknar 1992 års utgåva, får vi inte glömma bort den multilaterala processen – de gränsöverskridande partnerskapen, dialoger och initiativ som har skapats. En sak är säker, att den tidigare politiska frågan om företags ansvarstagande bör styras av staten med piska eller morot, numera är föråldrad.

Ja, Rio+20 var helt klart ett paradigmskifte. Världens politiker hade en chans att knappa in på världens företag men tappade momentum. Majoriteten av näringslivet ser däremot klara fördelar med hållbara affärsmodeller och driver utvecklingen med konsumentmakt, investerarkrav, risk- och varumärkeshantering, konkurrensfördelar och affärsutveckling som incitament. Företag har under de senaste åren utarbetat långsiktiga strategier, mål och partnerskap kring hållbarhetsutmaningarna – med bättre spårbarhet, integrering, transparens, ledarskap och engagemang.

Dock behövs det fortfarande en viss typ av styrning efterlyser Folksams chef för ansvarsfullt ägande Carina Lundberg Markow. Politikerna kan framförallt bidra med att skapa ramverket för hållbarhetsrapportering, menar Lundberg Markow. Genom att införa regleringar som fokuserar på mål och åtgärder kan politiken trots allt spela en roll, vilket vi kunde läsa under våren i Peter Normans debattartikel och kravställning på statliga bolag. Genom att använda ”följ eller förklara” principen i hållbarhetsredovisningen (som även Global Reporting Initiatives riktlinjer förespråkar) så kan även de som känner sig obekväma med regleringar känna sig trygga. ”Följ eller förklara” innebär att man antingen följer regleringen eller förklarar varför man inte gör det, argumenterade Folksam under en paneldebatt på CSF-konferensen.

Men varför var det så få svenska företag under Rio+20? Lundberg Markow menar att internationella konferenser såsom Rio+20 delvis har spelat ut sin roll som policysättare och den politiska arenan har minskat i betydelse, vilket även SPP/Storebrands hållbarhetschef Stina Billinger instämde med. Är svenska företag självgoda, ligger vi verkligen i framkanten inom alla hållbarhetsområden (miljömässiga som sociala – etik och korruption, mänskliga rättigheter, arbetsvillkor)? Behöver inte även vi globala multilaterala partnerskap och plattformar för att kunna skapa och jobba i en mer rättvis och hållbar värld?

Billinger beskriver den globala utvecklingen och vårt ömsesidiga beroende med att co2 har inget pass, klimatförändringar känner inga landgränser liksom inte näringslivets utmaningar. Även i min roll som rådgivare har jag märkt att det är enklare att räkna på företags koldioxidutsläpp än att sätta sociala mål, skapa jämlika och korruptionsfria företagskulturer, strukturer och processer, på hemmaplan och i våra exportländer. Ungefär hälften av Sveriges BNP kommer från våra exportsatsningar.  Just därför är det ännu mer centralt och värdefullt att jobba i globala, regionala och bilaterala partnerskap med stater, organisationer och inom industrier.

Vad kommer RIO+20 processen att innebära för svenskt näringsliv?
Statsminister Fredrik Reinfeldt var på plats och poängterade att den svenska regeringen skapar förutsättningar, verktyg och samverkar med näringslivet. Regeringen ser med glädje att marknadskrafterna driver hållbarhetsarbetet framåt, utan piska.  Sveriges CSR ambassadör Lisa Emelia Svensson menar att Den privata sektorn har en avgörande roll i att skapa såväl jobb, som att bidra till att nya hållbara affärsmodeller och att nya produkter och tjänster utvecklas.

Företagen besitter idéer och metoder för hur vi ska lösa samhällsproblem på nya sätt för en hållbar utveckling. Samtidigt har inte företag möjlighet att förändra ett helt land själv understryker Svensson. Ett led i detta är publik offentliga partnerskap (pop). Sverige har en unik plattform ”Swedish Partnership for Global Responsibility” där samverkan mellan regeringar och företagen kan ta sin utgångspunkt.  Ett exempel är det samarbete som Sverige har med Kina på CSR området. Liknande samarbeten med andra länder är under utveckling. Handelsminister Ewa Björling har också varit drivande i arbetet med att arbeta tillsammans med ICT sektorn för att främja frihet på nätet.

Ljuspunkter och initiativ under Rio-dagarna:

  • Principer för hållbar försäkring, företags och investerares initiativ att internalisera externaliteter genom the Natural Capital Declaration – NCD. Den finansiella sektorn har varit pådrivande att ta fram metoder för att integrera och kunna värdera naturligt kapital vid investeringar, lån och försäkringar. Deklarationen togs väl emot och signerades av 80 VD:s under veckan i Rio. Det ska bli spännande att se hur deklarationen tas emot även i Sverige.
  • Sweden Textile Water Initiative är ett gemensamt initiativ av 34 svenska företag i samarbete med Stockholm International Water Institute och består av riktlinjer för vatten- och kemikaliehantering i leverantörsledet.
  • Millenniemålens ”bäst före datum” går ut 2015. Tills dess ska vi ha utvecklat mätbara och relevanta hållbarhetsmål (Sustainable Development Goals – SDG) vilket statsminister Reinfeldt välkomnade starkt. Denna gång har det globala näringslivet aktivt involverats i processen: innan, under och efter Rio+20.

Det är med saknad jag reflekterar kring och summerar Rio+20 – en varm vecka och smältdeg av världens hållbarhetsexperter, konstruktiva möten och dialoger. Men det är med nya perspektiv, tankad energi, och gnista som jag ser fram emot vägen framöver – hur svenska företag och organisationer faktiskt kommer att använda, ta del av och utveckla Rio+20 processen – dess initiativ, internationella riktlinjer, ramverk och branschprinciper, regionala/bilaterala partnerskap och multilaterala plattformar.

Ps. Om du är i Almedalen; på seminariet ’Världen efter RIO+20’ den 2:a juli berättar Lena mer om sina reflektioner efter Rio+20.