Kampanjen har sitt nav i en kampanjsajt och denna är sammankopplad med flera typer av sociala medier så som Facebook, Flickr , Youtube och Wikipedia. Tanken är att man ska kunna få mer information om sitt nya hemland från olika källor . Jag som återföddes i Malawi kan se bilder från landet på Flickr, filmer  från Youtube, jag kan bekanta mig med geografin genom Google maps och läsa in mig på t.ex. Malawis historia på Wikipedia. Dessutom kan jag läsa om Rädda barnens arbete i landet. Jag kan alltså både informativt och visuellt skapa mig en uppfattning av situationen i just det landet och samtidigt få en bild av Rädda barnens arbete. Det är glädjande att se att Rädda barnen tillämpar en av de insikter som drev Barack Obamas presidentkampanj och som man kunde läsa om i en artikelserie här på CSR i Praktiken.se; innan man är villig att ge, måste man först förstå varför man ska ge.

Genom lotteriet ska man kunna skänka pengar och delta i en tävling genom att få stödklick från vänner och bekanta (genom Facebook, sin blogg eller genom att skicka ett mejl). Den som får flest klick vinner en resa till sitt hemland (förutsatt att det inte finns på UD:s svarta lista) tillsammans med Rädda barnen för att se hur de arbetar just i mitt nya hemland.

Kampanjen har alltså både ett egenvärde för Rädda barnen (som berättar om sin verksamhet, skapar medvetenhet och samlar in pengar) men också för användaren som förutom att kunna visa på t.ex. facebook att denna stödjer Rädda barnen så har de chans att vinna en resa. För Rädda barnen är detta ett fantastiskt sätt att dramatisera sin verksamhet och låta intressenter vara med och sprida den.

En väldigt snarlik kampanj gjorde av ActionAid för några år sedan, Be reborn. Denna bygger i stort sett på samma idé, att du byter liv för att spela på emotionella värden. I ActionAids kampanj ligger dock fokus på att du nu har chans att få byta liv, för hur många gånger har du inte klagat på att du är trött  på jobbet, att det inte händer något roligt eller intressant, att det är långt till nästa löning, trött på grannen osv.Du knappar in ditt namn och din e-postadress och så söker en generator bland miljarder olika människor som du kan byta liv med.  Själv bytte jag liv med  Mary som är 12 år och bor i Ghana i västra Afrika

Via ett mail får jag reda på mer om mitt nya liv , så som att jag inte får  gå i skolan för mina föräldrar, har ångest för att kissa eftersom det är farligt att kissa i buskarna osv. Jag får under en veckas tid tre mejl som berättar om hur min dag har varit. Det blir personligt. Jag lär känna Mary.

Idén är ActionAids (eller den har säkert gjorts även innan dem som jag inte vet om), men Rädda barnen har helt klart tagit den flera steg längre och anpassat mer efter det “nya” medielandskapet. Jag älskade ActionAids kampanj när den kom och även om jag tycker att Rädda barnens kampanj är på gränsen till för lik, så älskar jag Livets lotteri främst eftersom den är enkel, fin grafik, bra koppling till organisationen och ger mig som användare något ytterligare dvs. kopplar på flera digitala plattformar som egentligen inte har med Rädda barnen att göra, men som ger mig ett oerhört effektivt visuellt element för att jag ska ta till mig Rädda barnens arbete. Användarens främsta egenvärde är att denna kan vinna en resa. Den personen som vinner resan kommer vinna genom att driva en digital kampanj för att få stödklick, dvs. det är en person med stor digitalt engagemang och närvaro, vilket naturligtvis gynnar Rädda barnen.

- Det jag särskilt uppskattar hos Karin är att hon är en av de få personer som har förmågan att obehindrat kunna växla mellan det kommersiella och det ideella perspektivet och därmed kunna kombinera styrkorna hos båda världar, säger Per Grankvist, chefredaktör för CSR i Praktiken.se. Det står helt klart att partnerskap i ordets rätta mening mellan företag och ideella organisationer är på frammarsch. Genom att Karin börjar skriva för oss stärker vi vår position som den självklara källan för analys och opinion av hållbarhet i Sverige, även ur den ideella sektorns perspektiv.

När Schollin diplomerades som PR-strateg från Berghs School of Communication våren 2009 utsågs hon utmärkelsen som “Årets talang inom marknads-pr”. Hon har en magisterexamen i statskunskap från Uppsala universitet, som bland annat innebar fältstudier och uppsatsskrivande i Indien.

Världens mest hållbara företag är General Electric, följd av energijätten Pacific Gas and Electric och logistikföretaget TNT. H&M är bästa bolag i Skandinavien med sin fjärde plats. Andra skandinaviska bolag på listan är Atlas Copco, Novozyme, Vestas, Novo Nordisk, SCA, Statoil och Neste. Hela listan hittar du här.

Heaps säger att han tror att företag och investerare skulle vara mindre skeptiska mot hållbarhet om företagen var mer transparenta. “En av de saker som har hållit tillbaka hållbarhetsfrågan på Wall Street är att företag har verkat i det tysta. Man måste vara transparent om man som företag ska bli tagen på allvar. Först då kan man gå bortom plattityder och diskutera saker som människor verkligen bryr sig om.

Heaps says he believes that consumers and investors will be less jaded about sustainability if companies are more transparent. “One of the things that have held back the sustainability movement on Wall Street is that on many of these issues, companies operate in a black box,” he says. “You need to have transparency if you want people to take you seriously. Then you can get beyond platitudes and discuss issues that people really care about.”

Sedan två veckor möts man av budskap med uppmaningar om att volontera eftersom Make A Difference Day också fyller funktionen av att vara en dörr till frivilligvärlden för många och ett sätt att rekrytera människor som kan bli trogna volontärer för många år framåt. Att volontärarbete är något som ses som en självklar del av att ge tillbaka till samhället här i USA är uppenbart just nu och sedan knappt två veckor deltar också de stora tv-nätverken i en kampanj för att uppmärksamma volontärskap.

Såväl ABC, NBC, CBS, FOX, Disney, CNN och flera deltar i the Entertainment Industry Foundations kampanj I participate vilket innebär att tv-programmen här är mer feel good än vanligt. I mer än 60 populära programserier, från komediserier till dokuspåpor, från CSI Miami till the Jay Leno Show, har relevanta budskap om volontärskap och att ge tillbaka till sina lokalsamhällen. Genom att budskapet förstärks i en sådan bred mångfald av program hoppas man nå ut till grupper som annars skulle vara svåra att nå om det inte vore för den samlade insatsen. Samtidigt är det också ett exempel på hur mediaföretag tar ansvar genom att använda sin möjlighet att nå många människor för att förbättra världen.

I en del program vävs volontärskapet in i en del av handlingen, andra gör nyhetsinslag och i en del program förekommer olika typer av reklam för att sprida budskapet och fungera som ögonöppnare. Eller som Evan Hochberg, national director of community involvement på Deloitte skrev i en krönika i the Cronicle of Philantropy nyligen “När till och med Steve Carell och hans medarbetare i the Office försöker pracka på volontärskap är det rimligt att påstå att vi nått en tipping point”.

Under veckan har vi kunnat se hur doktorerna i Private Practice behandlar hemlösa, hur kriminalteknikerna i CSI New York volonterat som läkare och hur karaktärerna i Gary Unmarried skickar stödjer trupperna utomlands. “När människor ser något hända i verkligeten inspirerar det mycket mer än att man berättar för dem vad de ska göra” konstaterar skådespelerskan Dana Delany i en intervju med USA Today. Delanys karaktär Katherine Mayfair är en av flera i Desperate Housewives som organiserar en nattvandring för att motverka brottslighet i sina kvarter.

Men det är inte bara TV som vill inspirera folk till handling och engagemang. Såväl USA Today och Huffington Post har lanserat nya satsningar senaste veckorna för att “förmedla historier och diskussioner som motiverar och verkar upplyftande”. Disney har också annonserat sin plan för att få fler att volontera – i ett samarbete med Hands On Network (en slags motsvarighet till svenska Volontärbyrån) ger Disney en dags inträde på Disney World eller Disneyland till alla de som volonterar en dag i sina samhällen.

Med tanke på att många av de amerikanska programmen också sänds i Sverige kan vi alltså räkna med att vi får se våra favoritkaraktärer utföra bra saker i samhället och förhoppningsvis kan det inspirera ännu fler svenskar att engagera sig i sina lokalsamhällen.

Den hetaste potatisen i utredningen är frågan om avdragsrätt eller inte för gåvor till ideell verksamhet i Sverige och andra länder. Denna fråga är ju långt ifrån ny, men utredningen har gjort att diskussionen tagit ny fart. Sektor3 har publicerat en rapport i ämnet och arrangerade också ett seminarium i Almedalen. Forum har diskuterat detta i olika sammanhang men har i dagsläget valt att kanalisera våra åsikter via FRII. Även i min egen organisation IOGT-NTO är denna fråga viktig, men vi är inte remissinstans och kommer eventuellt att lämna synpunkter till FRII.

FRII, vårt paraply för insamlingsorganisationer, är positiva till avdragsrätt men kritiska till den modell utredaren föreslagit. Mot bakgrund av detta vilja jag lyfta följande punkter till debatt:

• att utredningen, så ju lades fram så sent som i juni, är skriven med för mycket fokus på det tekniska och ekonomiska ur statens synvinkel: ”Såhär mycket skulle staten förlora om vi införde avdragsrätt”, i stället för att sätta in frågan i ett större sammanhang.
• att det egentligen är märkligt att Sverige som ett av mycket få länder INTE tillämpar detta.
• att frågan måste sättas in i ett större sammanhang där vi diskuterar HUR en stark, livskraftig, oberoende idéburen sektor skall finansieras: Statliga bidrag? Spelpengar? Möjlighet att ta emot avdragsgilla gåvor? Andra möjligheter?
• att det inte får bli en ”antingen-eller-fråga”. Jag anser att även om vi skulle få någon form av avdragsrätt så måste ändå möjligheten finnas kvar för idéburna organisationer att även finansiera sin verksamhet på andra sätt: En viss del statligt stöd bör finnas kvar för dem som vill och behöver, spel- och lotterier är fortsatt viktiga mm.
• att observera att utredningens förslag exkluderar stora grupper av sektorn, såsom kulturen och idrotten.
• att denna fråga förstås är mycket viktig för våra insamlingsorganisationer, men att det är viktigt att komma ihåg att sektorn är så mycket bredare än så när vi diskuterar framtida finansiering.
• att vi skall vara försiktiga i det här läget med att säga ett rungande JA eller NEJ eftersom detta är en mycket komplex fråga med många dimensioner. Men absolut JA till diskussioner i frågan!

Anna Carlstedt, Ordförande Forum för frivilligt socialt arbete och Ordförande IOGT-NTO

Viljan att organisera sig har visat sig vara större än organisatörernas vildaste drömmar och när man upprepade idén i februari 2009 hade den spridit sig till flera städer, både i Storbritannien och i resten av världen. Ett år senare är Twestivalen en global företeelse och under de kommande tre dagarna organiseras lokala Twestivaler i mer än 200 städer över hela världen där människor samlas och samtidigt samlar in pengar till välgörande ändamål.  I sann gräsrotsanda jobbar alla som är med och arrangerar Twestivalerna som volontärer och numera bestämmer deltagarna själva till vilket ändamål pengarna ska gå.

I Sverige ordnas tre Twestivaler; i Karlshamn, Stockholm och Norrköping. I morgon kväll samlas folk i Karlshamn på Östra Piren för att samla in pengar till Akvo Foundation och samtidigt träffas man i Stockholm på Restaurang 1900 för att samla in pengar till Hungerprojektet. I Norrköping firas Twestivalen på Kulturhuset på söndag och även där är det Akvo Foundation som är mottagare av pengarna.

Twestival är  både ett intressant exempel på hur man genom sociala medier kan engagera människor på ett nytt sätt och ett exempel på hur man kan koppla det till insamling av pengar. En av slutsatserna från CSR i Praktiken.se artikelserie där vi följde Barack Obamas presidentkampanj från insidan var ju att man först måste be folk förstå frågan och sedan be om deras engagemang och sist deras pengar. Om man jobbar med insamlingar finns det därmed all anledning att delta i årets Twestival för att förstå mer om vilken roll sociala media kan spela. En av de som har förstått är Hungerprojektet och det är ingen slump att de figurerar i dessa sammanhang. För i en målgrupp där det är precis lika normalt att skicka meddelanden via Facebook som att mejla (även om Facebook känns lite gammeldags nu när halva världen är med) eller som konstant twittrar vad de jobbar med just nu är det ju självklart att man anger sitt Twitternamn i sin kontaktinformation. (Något som Hungerprojektets medarbetare naturligtvis gör.) Och då är det ju också självklart att man har med sitt Twitternamn på namnlappen när man besöker Twestivalen.

I mitt första inlägg redogjorde jag för att många människor ifrån den ideella sektorn har svårigheter med begreppet välgörenhet. Ordet är gammalt och för med sig kopplingar till nådegåvor och ojämlika förhållanden, som känns otidsenligt och svårtsmält för den som är verksam inom det sociala fältet.

För den som står utanför den aktuella frågan så kan detta verka lite begränsande och nästan torrt. Vad spelar det egentligen för roll vilket ord vi använder, när det viktiga väl måste vara att vi kan hitta fler möjligheter och få mer resurser att utföra positiva saker?

Sedan publicering har jag fått ett antal reaktioner på min text från olika delar av den ideella sektorn, liksom från övriga delar av den sociala sfären. Frågan är nämligen inte aktuell endast för oss som verkar inom civilsamhällets organisationer. Även alla de som på olika sätt arbetar inom socialt arbete inom offentlig sektor reagerar starkt på ordet. Och naturligtvis också alla de som på olika sätt lever i utsatthet – de som kanske kan få nytta av de insamlade medlen. Alla dessa individer – sammantaget en mycket stor grupp människor i samhället – har åsikter och känslor kring begreppet välgörenhet.

De som svarat på min artikel har haft olika ingångsvinklar men alla med samma grundläggande känsla – diskussionen är oerhört viktig därför att orden har betydelse! Hur vi beskriver vad vi gör, och vad den grundläggande logiken bakom är – det är helt centralt. Här är några exempel på reaktioner jag fått:

• ”Välgörenhet” är för evigt befläckat med överklassens nådegåvor till de fattiga.
• Ordet välgörenhet passar inte i vårt sammanhang.
• Välgörenhet är för evigt förknippat med individuell godhet i stället för kollektiv solidaritet.
• Välgörenhet kopplas till ett system för att bevara klassklyftor och ojämlikhet.
• Oegennytta är en grundläggande värdering i kyrkornas diakoni.

Allt detta visar för mig att begrepp och ord på den verksamhet som de ideella organisationerna arbetar inom, är viktigt.

Jag tror Anna på hennes ord, när hon säger att ”När vi pratar välgörenhet vill vi istället visa på nya och innovativa sätt att samla in pengar och stödja ideella organisationers viktiga arbete för en bättre värld”. Jag är helt övertygad om att vare sig Svenska Postkodlotteriet, God El eller Bidra.nu menar något illa med att använda begreppet. Jag tror att alla tre verksamheterna, och säkert ett antal andra också, verkligen vill bidra till att göra saker bättre.

Och jag förstår också att begreppet är bra, att det är enkelt och lätt att förstå. Det sammanfogar civilsamhällets mångfacetterade organisationer till något som blir enklare att förklara. Och jag kan också förstå att det kan kännas som att diskussionen om begreppet känns lite väl gammal. Att ordet under början av förra seklet hade kopplingar som var oerhört negativa är väl inte relevant nu? För allmänheten fungerar det ju! Och Svenska Postkodlotteriet har, som Anna beskriver, gjort en Sifo-undersökning som visar att begreppet inte är negativt för majoriteten av Sveriges befolkning. Jag förstår allt det där, och jag kan på ett plan också ha förståelse för argumenten.

Problemet är bara att argumenten inte fungerar för oss som arbetar med frågorna respektive för dem som lever i olika former av utanförskap. Så även om en ännu större majoritet, i flera Sifo-mätningar, hävdade att begreppet välgörenhet är positivt, så är jag som en representant för sektorn negativ till att använda begreppet.

Om ett ord får associationer som upplevs negativa, så är inte flertalet människors upplevelse av ordet viktig. Åtminstone inte viktig på det sättet att flertalets tolkning gäller. Det är istället den utsatta gruppens upplevelse som måste värderas. Att flertalet av oss upplever ordet välgörenhet som positivt blir därmed oväsentligt, när de som arbetar med frågan, och de som kommer i åtnjutande av denna ”välgörenhet” upplever själva begreppet som kränkande.

Om vi använde samma logik – hänvisade till hur majoriteten uppfattar ett begrepp – så skulle vi fortfarande använda ordet ”handikappad” om alla de människor med olika funktionsnedsättningar som känner sig nedvärderade av begreppet.

Begrepp som till sin natur blir nedvärderande går inte att fortsätta använda, hur goda syftena än är. När ett begrepp uppfattas som nedsättande och förklenande så blir det omöjligt att fortsätta använda det, för de som värderar reaktionen hos den utsatta gruppen.

Så för mig är det så att oavsett om fler kan känna igen sig i begreppet välgörenhet, oavsett om fler kan engagera sig ideellt och oavsett om mer gott arbete därmed kan utföras med frivilliga resurser – så hjälper inte det. När de som ska bli hjälpta och de som arbetar nära och tillsammans med dem, känner sig nedvärderade och förnedrade av begreppet, så tycker jag att det är dags för det omgivande samhället att visa respekt för deras känsla.

Därför välkomnar jag en allmän och gemensam diskussion om vilka uttryck vi ska använda för det arbete som den ideella sektorn bidrar med till vår gemensamma välfärd.

Göran Pettersson,
Generalsekreterare Forum för Frivilligt Socialt Arbete

Poängen i det här inlägget är att om man uppdaterar Friedmans berömda fras: ”the social responsibility of business is to increase its profits” med ett tillägg – long term/på lång sikt. Då blir strävan mot hållbar affärsutveckling, bättre personalvård, omsorg om miljön, etiska affärsmetoder och transparent rapportering uppenbara självklarheter. Detta har också skaparna bakom den FN-stödda rapporteringsstandarden GRI förstått när de gjort hållbar ekonomisk utveckling till en lika viktig kategori att rapportera om som socialt- och miljömässigt ansvarstagande.

Friedmans resonemang gick ut på att företagsledningar inte bör ägna sig åt sådant som hämmar företagets utveckling på lång sikt och att det är ägarnas sak att bestämma över avkastningen. Det innebär en utmaning för företagsledningar som satsar på hållbar affärsutveckling att bevisa att syftet är högre avkastning och affärsidéns överlevnad på lång sikt. En bra strategi är då att satsa på hållbar affärsutveckling av den egna verksamheten, ställa motsvarande krav på leverantörer och att bara ägna sig åt kommunikationsaktiviteter som stödjer de långsikta affärsmålen.

Några exempel på hållbar affärsutveckling är att utveckla energisnålare maskiner, kompetensutveckla personalen, certifiera sin råvaruförsörjning, utbilda i etiska affärsmetoder, osv. En bra dito kommunikationsaktivitet är att berätta om sitt arbete i en hållbarhetsrapport enligt GRI. Resultatet kan då sammantaget bli mer konkurrenskraftiga produkter, skickligare personal, bättre koll på processer och kommunikation som ökar varumärkets trovärdighet.

Behöver man skaka fram pengar till sådana långsiktiga investeringar är mitt tips att lyssna till Friedman: Börja med att rensa budgeten från utgifter som ligger utanför företagets intressesfär – till exempel filantropisk sponsring. De aktieägare som vill stödja den lokala handbollsföreningen kan göra det ur egen ficka när aktieutdelningen kommer. Nyckeln till långsiktigt högre avkastning ligger i att fokusera på hållbar affärsutveckling av den egna verksamheten – i kombination med rak och tydlig kommunikation. Det är också en förutsättning för ett hållbart samhälle att företag gör vinster och de företag som gör sina affärer långsiktigt hållbara bidrar både till samhällets och till aktieägarnas bästa.

Björn Lindström
Konsult, Aspekta AB

Aspekta är södra Sveriges största pr-byrå med huvudkontor i Malmö och kontor i Köpenhamn och Stockholm.

Svenska PostkodLotteriet har valt att använda ordet ”välgörenhet” eftersom det, precis som Göran Pettersson skriver, på ett bra och enkelt sätt förmedlar vad det handlar om – att göra väl. Göran Pettersson har helt rätt i att många företrädare för den ideella sektorn rynkar på näsan åt detta ord och lägger in negativa värderingar och associationer, t ex en ojämlik relation mellan givare och mottagare, allmosor och ”den rike som med en klapp på huvudet ger lite pengar till den fattige”.

Detta är självklart en bild som även vi vänder oss starkt emot. När vi pratar välgörenhet vill vi istället visa på nya och innovativa sätt att samla in pengar och stödja ideella organisationers viktiga arbete för en bättre värld – i Sverige och i världen.

Frågan är om skepticismen kring begreppet välgörenhet inte är lite av en kvarleva från en tidigare samhällsepok. Vi upplever att ordet välgörenhet på senare tid fått en renässans, kanske eftersom det börjat användas som en översättning för det engelska ordet charity som betecknar en organisation som arbetar för välgörande ändamål genom att hjälpa behövande på olika sätt.

PostkodLotteriet arbetar i partnerskap med en stor mängd organisationer som täcker många olika områden, från forskning till katastrofstöd, utrotningshotade djur eller läxläsning med barn. Välgörenhet är ett rakt och enkelt samlingsbegrepp för allt detta.

Även om det finns en kritisk inställning till ordet välgörenhet hos dem som arbetar inom ideella organisationer, vet vi att för allmänheten fungerar ordet utmärkt. En Sifo-undersökning som PostkodLotteriet lät genomföra 2008 visar att endast 6 procent av allmänheten upplever begreppet välgörenhet som negativt, medan nära 80 procent upplever det som positivt och 13 procent som neutralt. Dock finns det en något större skepticism bland journalister och politiker, men även där upplever en klar majoritet ordet som positivt eller neutralt. En knapp femtedel inom dessa grupper gör en negativ koppling till ordet välgörenhet.

Vår slutsats är att det finns en stor positiv kraft i begreppet välgörenhet hos den breda allmänheten. Därmed vore det synd att inte använda det. De allra flesta förknippar ordet välgörenhet med något bra och glädjande. Genom att använda ett språk och uttryckssätt som förstås och gillas av många människor kan vi involvera fler personer i det viktiga arbetet att bidra till en bättre värld – i Sverige och i världen.

Anna Wieslander
Kommunikations- och Välgörenhetschef, Svenska PostkodLotteriet