Vi gläds både åt initiativet och att man så tydligt pratar om att det övergripande målet är att stärka den lokala butikens konkurrenskraft. Genom att sälja mer lokal och regionalt producerad mat kan Coop hitta en egen profil på ett område där de andra kedjorna fortfarande har en del kvar att göra eftersom de är så centraliserade. Det tjänar därmed både Coop och producenterna på. Dessutom gynnar det naturligtvis miljön när man kan slippa frakta varorna långa sträckor.

Satsningen på Mat från Regionen är en del av Coops uttalade strategi att inte bara ha störst sortiment av ekologiska produkter men också att bli bäst på närproducerad mat. Bland de produkter som man plockat in i sortimentet finns morrötter, korv, lamkotletter och ost. När symbolen lanserades förra året hade man kontrakterat 83 leverantörer och sedan dess har man fört diskussioner med ytterligare 300 regionala och lokala leverantörer om att börja sälja deras produkter.

Se filmen om kampanjen nedan.

1) Ge blod – få juice

Brämhults juice har rullat ut sin nya kampanj Ge blod – få juice. Under kampanjperioden så erbjuder Brämhult en flaska blodapelsinjuice till alla nya blodgivare. Syftet är att marknadsföra årstidens smak blodapelsin och samtidigt uppmärksamma det faktum att Stockholms blodcentraler är i behov av blodgivare.

- Samtidigt som vi höll på att spåna kring kampanjen kring Brämhults blodapelsin läste vi om att det råder akut blodbrist över hela landet. Vi tänkte att eftersom vi marknadsför juicen kan vi ju lika gärna göra något gott också. Och det var så idén till kampanjen kom till, säger Carl Unger, vd på Volontaire, reklambyrån som står bakom kampanjen, till Dagens Media.

På Brämhults hemsida kan man läsa om vikten av att lämna blod, vilka som kan lämna blod och hur det går till. Dessutom så finns en stapel som visar nivåerna i stockholmarnas gemensamma blodbank, där ingen av blodgrupperna för tillfället når upp till de önskade nivåerna. Det som saknas tycker jag är ett tydligare avtryck från Blodcentralen på Brämhults hemsida. På Resumé och Dagens Media får kampanjen kritik för att juice inte är en tillräcklig morot för att få folk att gå och ge blod samt att det är en ngt makaber koppling mellan blodapelsin och blod. Det tycker vi är tramsig kritik. Blod och blodapelsin är en enkel och smart koppling och vi tror att det kommer bli en succé.

2) HD Loves HB

Antalet honungsbin minskar i USA och ingen vet varför. Många vet inte ens om problemet. Glasstillverkaren Häagen-Dazs, som är beroende av dessa bin, bestämde sig för att göra någonting åt detta . Genom den integrerade kampanjen HD Loves HB  ville de vända trenden och säkra honungsbinas framtid. I ett första steg i kampanjen “HD Loves HD” togs en ny glassort fram – Vanilla honey bee – där pengarna gick till biforskningen.

Genom annonser fick konsumenterna veta att de kunde hjälpa bina genom att äta glass. Konsumenterna uppmanades att plantera vilda blommor som bina kunde livnära sig på. På http://www.helpthehoneybees.com kunde konsumenterna lära sig mer om problemet, ge pengar till forskning, sprida ordet och dela med sig av sina egna kampanjer. Den nya glassen och fröpåsar gavs ut på marknader runtom i USA. Även om det är oklart hur det gått för bina är det i alla fall säkert att kampanjen gått strålande och vann fina priser i den prestigefulla reklamtävlingen i Cannes. (Se filmen nedan för utförlig info).

Så vad kan vi lära oss? Verksamheten och ändamålet bör ha en relevant koppling för att det ska kännas intressant och relevant för konsumenten och för era medlemmar. Blod och blodapelsin må vara att dra det lite långt, men vi tycker tycker att det funkar. Juicen i sig kommer inte att få folk att gå och ge blod, men en kommunikativ kampanj kan bidra till att lyfta upp problemet. Kopplingen behöver inte vara övertydlig (som att Synsam skulle skänka använda glasögon) utan tänk lite vidare – t.ex. om ni har samma målgrupp som ett företag. Ett exempel på det senare är McDonald’s och Läsrörelsen som sedan nio år tillbaka samarbetar genom Bok Happy Meal som innebär att det ingår en barnbok i varje Happy Meal under en månad, en bok som i handeln kostar runt 100 kr. Ett annat grymt exempel är att IKEA som anordnade föreläsningar om hjärt- och lungräddning på barn för sina IKEA Family medlemmar.

Det viktiga är att kopplingen inte känns långsökt (som Svenska Lantchips och SOS-Barnbyars samarbete som bara är förbryllande) och att den signalerar att ni har hjärtat på rätta stället. Folk köper hellre varor från företag som vill något, försöker något än företag som inte försöker eller vill något alls.

Artikeln är producerad i samarbete med Nonprofit.se

Sylvia Earl är en av världens främsta djupvattensforskare och en levande legend. Knuten till National Geographic Society och ett rad andra prestigefulla institutioner utsågs hon till Time magazines första “Hero for the Planet”, har kallats “Her Deepness” av the New Yorker Magazine och fick häromåret TEDs pris (se hennes tal nedan). Ändå har jag lyckats undgå att höras talas om henne och det enda jag tänker är om denna lite, lätt kutryggiga 74-årig kvinna verkligen kan dyka? Hon verkar ha läst mina tankar.
-Det första folk brukar tänka när de ser mig är om någon som är född 1935 fortfarande kan dyka, börjar hon. Men så länge jag kan andas syre, så länge kan och kommer jag också dyka.

Hennes ögon glittrar till och i nästa ögonblick vänder hon åldern till sin fördel:
- Jag är gammal nog för att veta att världen fungerar även innan plast.

Det är inledningen på en föreläsning om tillstånden i havet idag, om det rovfiske vi människor bedriver. Med lugn röst berättar Earl om hur vi dumpar skräp i vattnet och vad det gör med havets varelser. Om döende rev, alger som växer hämningslöst och om hur vår aptit på sushi utarmar tonfiskbestånden i världen. Hon pratar om det som är den andra obekväma sanningen och som hänger samman med den första obekväma sanningen om atmosfären eftersom havet kan absorbera co2.

En timme senare applåderar vi våldsamt när hon slutat. Vi står upp och applåderna fortsätter i en evighet innan vi under tystnad, som deprimerade av det allvarliga läget, lämnar salen. Med mig har jag också insikten om att det var en av de mest gripande och omskakande föreläsningar jag bevittnat. Och att jag aldrig mer vill äta fisk som inte är märkt med symbolen för hållbart fiske.

Fotnot: Talet från Ted (nedan)  är förkortat i jämförelse med det hon höll på BSR. Men precis lika gripande.

Richard Reed undrar om jag vill ha en fruktsmoothie och jag ber att få hans personliga favorit vilket visar sig vara mango och passionsfrukt. Han har jeans och en svart cardigan över sin tshirt och med sin avslappnade, oskyldiga look är det mer sannolikt att han innehar någon junior roll i bolaget som idag omsätter över 1,2 miljarder kronor, än att han skulle vara en av dess högsta chefer. Reed är en av hjärnorna bakom bolagets kommunikationsstrategi där språket, med sin karaktäristiska kompisjargong, spelar en stor del. Han påverkar dock snabbt att det inte handlat om att språket inte är något de skapat utan att det snarare varit ett beslut som handlat om att inte använda något annat språk än det som de själva använder på företaget.

En annan av deras strategier har varit att inte lyfta fram hållbarhetsarbetet som något särskilt. Dels för att Reed torrt poängterar att kunden i första hand väljer smoothies baserat på vilken som smakar bäst, inte vilken som är miljövänligast. Dels för att, som han uttrycker det.
- Jag har alltid känt att en massa prat kan sabba intergriteten hos ett företag. När man pratar mycket om något känns det plötsligt inte lika mycket som det faktiskt kommer från en genuin önskan om att göra bra saker. Dessutom är det ju så att man i första hand ska göra saker, att kommunicera dem kommer, av naturliga själ, på andra plats, konstaterar Reed.

I intervjun för CSR i Praktiken Live berättar Reed om den roll värderingarna har i bolaget, om vilken roll det säregna språket spelat för bolaget och vad han lärde sig när Innocent anklagades för greenwashing i augusti 2008.

Du hör intervjun i vårt poddradioprogram CSR i Praktiken Live. Klicka ovan för att börja lyssna. Om du hellre vill ladda ner programmet kan du göra genom att klicka här eller hämta det via iTunes.

För att det ska vara möjligt måste den politiska diskussionen om klimatpåverkan vidgas från dagens fokus på utsläppskällor, som transporter eller kraftproduktion, till ett systemperspektiv på hela samhällssektorer, som livsmedelsproduktion. Det skulle helt klart underlätta om man vill engagera fler företag och företagsledare, som lätt ställs utanför dagens diskussion.

Låt mig ta mitt företag, Max Hamburgerrestauranger, som ett exempel. Vi är ett tjänsteföretag i livsmedelsbranschen, där hela vår klimatpåverkan kommer från våra inköp av produkter och tjänster. Vi utnyttjar transporter, köper in energi och råvaror till våra hamburgare. Just nötköttet i våra hamburgare står för övrigt för 70 procent av vår samlade klimatpåverkan.
I Sverige och EU står livsmedelskedjan, från jord till bord, för någonstans mellan 25 och 35 procent av klimatpåverkan. Det är ungefär lika mycket som transportsektorns andel av de svenska koldioxidutsläppen och nästan lika mycket som hela energisektorn släpper ut i EU.

Samtidigt slipper livsmedelssektorn alltför lätt undan i klimatdebatten när den politiska debatten handlar om transporter och energi, trots att det är just genom ett systemperspektiv som mycket skulle kunna göras genom ganska små medel.
Det handlar om så självklara saker som att uteslutande köpa miljömärkt el, använda bilar som går på förnybara bränslen och att välja energieffektiva lokaler. Som många företag kan vittna om är dessutom minskad resursförbrukning, genom energieffekt ivitet och snålande på el eller vatten, lönsamma åtgärder som det är rentav oansvarigt att inte genomföra.

Ett ytterligare steg är att ge kunderna möjlighet att styra sin klimatpåverkan genom att göra det möjligt för dem att fatta informerade beslut. Max klimatmärker därför all mat på menyn och ger därmed kunden ett val. Dessutom klimatkompenserar vi för samt liga kvarvarande utsläpp genom trädplantering, vilket också bidrar till ekonomisk utveckling i afrikanska länder.
Allt detta är åtgärder som mängder av företag i Sverige och i världen skulle kunna genomföra snabbt på frivillig grund. Varför sker det då inte?

Ett av de viktigaste skälen är, som sagt, att tjänsteföretagens möjligheter att påverka producenter och leverantörer av till exempel energi, transporter och råvaror, ständigt underskattas. För egen del tror jag till och med att det i många fall är en mer effektiv väg att gå.

Genom att Max och alla andra konsumenter av energi och transporter börjar ställa krav, så uppstår också det marknadsekonomiska tryck som krävs för att transport- och energisektorerna ska börja ställas om av kommersiella skäl, snarare än genom politiska krav. Jag är övertygad om att det dessutom är en lättare diskussion.

För att uttrycka det enkelt: för mig är det egalt från vilken leverantör energin till våra restauranger kommer eller vilket bränsle som används för våra transporter, så länge som det är det mest klimatsmarta valet. Likadant är det naturligtvis för hotell, internetleverantörer, tidningsföretag och många andra tjänsteföretag, som genom att ställa bättre krav på andra företag kan förändra hela dynamiken på marknaden.

Därför måste klimatsmarta livsmedel bli en lika stor fråga i den politiska klimatdebatten som minskad klimatpåverkan från transporter och energiproduktion. Det är dags att politiker och näringsliv börjar samarbeta på allvar i denna viktiga fråga. Den politiska modellen i Köpenhamn havererade. Låt oss göra ett nytt försök. Vi på Max och resten av näringslivet är beredda att dela med oss av våra tankar och förslag.

Richard Bergfors, VD Max Hamburgare

Världens mest hållbara företag är General Electric, följd av energijätten Pacific Gas and Electric och logistikföretaget TNT. H&M är bästa bolag i Skandinavien med sin fjärde plats. Andra skandinaviska bolag på listan är Atlas Copco, Novozyme, Vestas, Novo Nordisk, SCA, Statoil och Neste. Hela listan hittar du här.

Heaps säger att han tror att företag och investerare skulle vara mindre skeptiska mot hållbarhet om företagen var mer transparenta. “En av de saker som har hållit tillbaka hållbarhetsfrågan på Wall Street är att företag har verkat i det tysta. Man måste vara transparent om man som företag ska bli tagen på allvar. Först då kan man gå bortom plattityder och diskutera saker som människor verkligen bryr sig om.

Heaps says he believes that consumers and investors will be less jaded about sustainability if companies are more transparent. “One of the things that have held back the sustainability movement on Wall Street is that on many of these issues, companies operate in a black box,” he says. “You need to have transparency if you want people to take you seriously. Then you can get beyond platitudes and discuss issues that people really care about.”

Dessutom hävdar vissa att slängd mat är en global rättvisefråga: Enligt experter som citeras i The Guardian så skulle man kunna rädda minst 1 miljard människor från svält om britter och amerikaner slängde mindre mat. Argumentet är att den totala tillgången på mat i världen då skulle öka, livsmedelspriserna skulle gå ner och därmed skulle fler personer i fattiga delar av världen skulle få råd att köpa mer mat. Ett förenklat argument, förvisso, men kanske värt att fundera på.

Vad gör då företagen åt det överflöd av mat som tycks vara legio i välmående länder? Flera företag har kommit på lösningar för att ta hand om det som annars skulle slängas. Ett exempel som jag noterat i Hong Kong är Pret A Manger (som säljer lunchmackor och liknande) som affischerar i sina restauranger om att man vid dagens slut skänker bort all osåld mat till behövande.  I Singapore är Apex-Pal, som äger restaurangkedjor i hela Sydostasien, det första företaget i stan att i egen regi omvandla matreser till energi. Det behövs, eftersom det slängs tillräckligt med mat i Singapore under ett år för att fylla 890 simbassänger. Dessutom räknar Apex-Pal att spara runt 300 000 singaporedollar om året på att börja återvinna.

Att omvandla mat till biogas är förmodligen det vanligaste sättet att ta tillvara på matrester, men jag funderar på om inte vissa livsmedelsproducenter skulle kunna göra ännu mer nytta om den mat de producerade helt enkelt var tillräckligt välgjord och god för att att vi skulle vilja äta upp hela rätten, till exempel genom att dra ner lite på matfusket? Det vore väl miljöansvarigt om något?

Den här korta filmen från Hong Kong ger både exempel på lösningar för att ta hand om slängd mat och förklarar varför vi borde se till att inte lägga mer på tallriken än vi tänkt äta upp.

För den som vill lära sig mer om hur man kan minska svinnet i sitt eget hushåll rekommenderas den här lättlästa broschyren från Konsumentföreningen Stockholm: Släng inte maten! En liten klimatsmart guide om mat.

- När det gäller våra restauranger i Sverige så arbetar vi ständigt för att hitta sätt att optimera det befintliga, investera i ny teknik som förbättrar eller stötta innovationsprojekt som kan ha en positiv effekt för oss på längre sikt, förklarar svenska McDonald’s CSR-chef Petra Dahlman för CSR i Praktiken.se. Detta gäller samtliga områden men inom restaurangbyggnad och drift ligger fokus på energieffektivisering, utrustning, belysning, minska vattenförbrukning, användning av kemikalier, återvinning etc. Två av projekten som svenska McDonald’s genomför följs dock med extra stort intresse från internationella McDonalds.

-  Ett exempel på innovationsprojekt är ju exempelvis laddstationen för elbilar på restaurangen på Lindvreten (något CSR i Praktiken.se rapporterade om i april 2008). Ett annat är vår återvinning av frityroljan till naturbiodiesel för våra egna transporter, förklarar Dahlman.

För en tid sedan rapporterade vi om Chipotle Mexican Grill (som f.ö. tidigare ägdes av McDonald’s) och deras två testrestauranger. McDonald’s har valt att istället för att göra enskilda konceptrestauranger testa 10 olika koncept på olika restauranger snarare än att försöka koncentrera dem i en och samma restaurang. Men huvudmålet är klart – att minska energianvändning och mängden sopor. Kedjan spenderar varje år 1,7 miljarder dollar på energiförbrukning och 1,3 miljarder dollar på sophantering enligt Langart. Med tanke på att varje sparad dollar är en dollar extra i rörelseresultat är det inte konstigt att man har fokus på frågan i dessa tider – det bidrar ju både till minskade utsläpp och ökad aktieutdelning.