Hela hösten försökte RAN få med modebranschen på idén att sluta köpa papper som är producerat av fibrer från indonesiska skogar. Därför är det förstås en fjäder i hatten för RAN-kampanjen att Gucci Group nu har antagit en ny policy som innebär att man åtar sig att minska sin totala pappersanvändning, att helt sluta använda pappersfiber från skog med högt skyddsvärde, och att bara köpa pappersprodukter som är gjorda av återvunnet material eller är FSC-märkta. Det här innebär att inget papper – från kopieringspapper till shoppingpåsar – kommer att vara framställt av hotade skogar, inklusive regnskogen i Indonesien.

Gucci Group äger varumärkena Alexander McQueen, Balenciaga, Bottega Veneta, Boucheron, Gucci, Sergio Rossi, Stella McCartney och Yves Saint Laurent.

En talesperson för Gucci Group uttrycker:

“Standing rainforests are not a luxury, they’re a necessity if the world wants to stop climate change. Our actions are lowering our own carbon footprint, but we hope that they will also raise awareness inside the fashion industry that it’s possible for our industry to make a difference for rainforests and for the climate.”

Det är inte bara Gucci Group som tagit ett klimatfrämjande beslut om sin pappersanvändning inom ramen för RANs kampanj, utan gör gemensam sak med bland andra H&M och Tiffany & Co. Och genom att man minskar sin pappersanvändning samtidigt som börjar köpa papper från källor som är säkra kan man kompensera för den ökade kostnad som ursprungsmärkt papper ibland har.

Världens mest hållbara företag är General Electric, följd av energijätten Pacific Gas and Electric och logistikföretaget TNT. H&M är bästa bolag i Skandinavien med sin fjärde plats. Andra skandinaviska bolag på listan är Atlas Copco, Novozyme, Vestas, Novo Nordisk, SCA, Statoil och Neste. Hela listan hittar du här.

Heaps säger att han tror att företag och investerare skulle vara mindre skeptiska mot hållbarhet om företagen var mer transparenta. “En av de saker som har hållit tillbaka hållbarhetsfrågan på Wall Street är att företag har verkat i det tysta. Man måste vara transparent om man som företag ska bli tagen på allvar. Först då kan man gå bortom plattityder och diskutera saker som människor verkligen bryr sig om.

Heaps says he believes that consumers and investors will be less jaded about sustainability if companies are more transparent. “One of the things that have held back the sustainability movement on Wall Street is that on many of these issues, companies operate in a black box,” he says. “You need to have transparency if you want people to take you seriously. Then you can get beyond platitudes and discuss issues that people really care about.”

Kanske är det en av förklaringarna till H&Ms amerikanska PR-haveri förra veckan, när New York Times avslöjade att H&M strimlat sina osålda kläder och slängt dem i soporna bakom butiken på 34th Street i New York. Kläderna hittades av en student som hörde av sig till klädjättens huvudkontor  och undrade varför de inte donerat kläderna istället för att förstöra dem, särskilt som den här vintern ju är en av de kallaste i New York på många år.

Det finns sätt att göra sig av med kläder utan att förstöra försäljningen. Ett sätt är att skänka dem till hjälporganisationer som distribuerar dem i utvecklingsländer, ett annat är att ge dem till hemlösa som uppskattar allt som kan hålla dem varma. Studenten Cynthia Magnus fick inget svar av H&M i Stockholm och gick därför till New York Times och berättade vad hon hittat. Storyn togs upp i många andra media, började tipsas om på Twitter och Facebook. När H&M väl hörde av sig till New York Time, i onsdags och meddelade att man skulle sluta slänga kläder var det för sent. Då var “H&M” det näst mest omskrivna begreppet i världen på Twitter! De flesta  twittrade om H&Ms sätt att förstöra sina kläder.

Faktum är att H&M tar ansvar. Varje år skänker man stora mängder kläder man inte kan sälja till Unicef, Röda Korset och många andra organisationer. När det gäller rutinerna för vad man ska göra med några dussin plagg som man inte kunnat sälja verkar det dock inte lika uppstyrt. Några dagar efter det första avslöjandet publicerades en video från en annan H&M-butik i New York som gjorde samma sak. Även några få  plagg kan göra stor nytta hos mottagarna. Och kan man göra skillnad, så ska man göra skillnad, tyckte de intervjuade kunderna och tydligen också många andra.

Det kunde lika gärna varit någon annan kedja som slängt kläder i den där gränden, men de hade mött samma reaktion som speglar en förändrad inställning till företagande. Det räcker inte med att som företag neutralisera sin påverkan, man måste bidra positivt till sin omvärld. Dessutom kan det vara lönsamt. Inte bara i den mening att det är olönsamt att råka ut för det pr-haveri H&M råkat ut för, men för att det faktiskt också är billigare att skänka bort kläder än att skicka dem till destruktion. Resursslöseri är alltid olönsamt eftersom det just är onödigt och därmed slöseri. Att ta ansvar, agera resurssnålt och försöka bidra positivt till sin omvärld bidrar alltid till ökad lönsamhet.

Ett sätt att sänka tröskeln är förstår att sänka priset, men i en ny studie från Naturvårdsverket behöver dock inte ett högre pris vara en tröskel. Enligt undersökningen är det så många som 69 procent av svenskarna som föredrar att köpa varor och tjänster från företag som arbetar för att begränsa klimatförändringen, en ökning från 62 procent för ett år sedan. Andelen som kan tänka sig att betala fem procent extra för detta har samtidigt ökat från 76 till 81 procent.

- Det är intressant att så många kan tänka sig att betala mer för att begränsa klimatförändringen, trots att vi befinner oss i en lågkonjunktur, säger Maria Ågren, generaldirektör vid Naturvårdsverket i en kommentar. Viljan att betala extra är störst bland kvinnor, där 86 procent svarar ”Ja, absolut” (36 procent) eller ”Ja, troligen” (50 procent) på frågan om de kan tänka sig att betala fem procent extra för att begränsa klimatförändringen.

Hos CSR i Praktiken.se systertidning En lagom dos grönt .se märks också trenden. Sedan starten har En lagom dos grönt.se lockat tusentals prenumeranter men under de senaste månaderna har intresset för att få tips på hur man kan leva lite grönare exploderat. Antalet prenumeranter på nyhetsbrevet ökar just nu med 45 % per månad och på Facebook är En lagom dos grönt.se faktiskt den just nu snabbast ökande konsumentrörelsen för miljövänliga produkter i Sverige och har fått över tusen fans på bara några veckor.

– Det är fantastiskt att intresset är så stort och att så många vill förändra sina köpbeteenden, säger Elin Wickström, grundare och redaktör. Hon fortsätter:
– Vi startade En lagom dos grönt .se eftersom vi själva tyckte det var svårt att hitta bra och lättillgängliga köpråd om gröna produkter. Det finns visserligen många bloggar och tidningar som skriver om nya miljövänliga produkter men ingen som faktiskt löpande testar produkterna och ger råd om vad som är bäst.

Andra exempel på företag som hängt på trenden och arbetar för att det ska bli lättare för konsumenterna att välja miljövänligt är exempelvis Arla, med sin numera klimatkompenserade Yoggi, SAS som numera har gjort det möjligt att köpa utsläppsrätter för sin flygresa som en del av bokningsprocessen, och alla banker som numera erbjuder olika typer av miljöfonder.

]]> http://www.csripraktiken.se/2009/12/01/okat-intresse-for-miljovanliga-produkter-bland-svenska-konsumenter/feed/ 0 http://www.csripraktiken.se/2009/11/06/facklig-aktivitet-ger-bast-paverkan-pa-de-fattigas-arbetsvillkor-enligt-ny-studie/ http://www.csripraktiken.se/2009/11/06/facklig-aktivitet-ger-bast-paverkan-pa-de-fattigas-arbetsvillkor-enligt-ny-studie/#comments Fri, 06 Nov 2009 07:00:36 +0000 Redaktionen http://www.csripraktiken.se/?p=5024 Det är TCO-tidningen som i sitt senaste nummer skriver om journalisten och författaren Mats Wingborg som undersökt tre företag som på olika sätt har jobbat aktivt med frågan; Lindex, Dem Collective och Trelleborg och funnit att ett lokalt fack påverkar mest. Företagen har dock en viktig roll att spela genom att ställa krav och uppmuntra till facklig medverkan för att på så sätt få en lokal part som kan driva frågor om arbetskydd mm på plats.

Studien har finansieras av Swedwatch, Svenska kyrkan och Fair Trade Center men har primärt inte syftat till att jämföra de olika företagen, utan att undersöka varje enskilt fall och belysa vad som förbättrats och hur det gått till. Klicka här för att läsa mer om studien.

Så mycket som 25% av försäljningspriset går till de olika projekt för att motverka spridning av aids. Förra årets kampanj gav över 15 miljoner kronor och i årets kampanj stödjer man förutom Designers Against AIDS också YouthAIDS, UNFPA och MTV Staying Alive Foundation. Kollektionen finns i butikerna från den 28.e maj.

Att H&M stötar ett annat företags stiftelse är intressant men det ska också ses som ett tecken i tiden. Om man väljer att fokusera sina insatser på att försöka lösa ett aktuellt samhällsproblem, eller en del av ett problem, är det lättare att hitta andra som också är intresserade av att göra samma sak och det är så H&M hittat sina vänner på MTV. Att de dessutom delar samma målgrupp gör ju inte saken sämre.

Så vad gör man då om det man står för som tidning är just ekologi. Hur håller man då ihop sin tidning? Medieanalytikern Olle Lidbom, som driver Vassa Eggen, anser inte att “ekologi” är en livsstilsfråga som berör på samma sätt som mode eller inredning. Man skulle därför kunna se de gröna titlarna som ettåringar som dör när den ekonomiska hösten har anlänt.

Härom veckan landade dock det nionde numret av Camino på vårt bord och plötsligt förstår vi varför tidningen har förutsättningarna för att bli en perenn i tidningshyllorna. Redaktionen har nämligen gjort det smarta draget att låta olika ämnen vara teman i tidningen, nu senast Europa. Även om temaidén funnit med tidigare är det inte förrän nu som den fått blomma upp och ta över hela numret som innehåller intressanta nedslag från hela Europa som både inspirerar, upplyser och berör.

Det är en utmaning för alla tidningar som vill skriva om en ny grönare värld; hur sätter vi gränserna så att det inte blir en tidning om allt? Ska man välja att fokusera på miljövänliga föräldrar, eller ska det vara det politiska perspektivet som ska vara sammanhållande, eller ska man fokusera på att vara ett verktyg för de som jobbar med miljö i offentlig sektor?

Klokt nog har Camino valt att använda tema som sin röda tråd vilket gör att de kan skriva om vad som intresserar dem, att de kan förändra sin inriktning över tid, att de alltid kan ligga i tiden med aktuella ämnen och att tidningen genom den avgränsning som dess tema innebär både blir tillräckligt spetsig för att vara intressant men också överraskande för läsarna som får ny inblick för varje nummer. Lägg sedan till många konkreta tips (som vi ju älskar), välskrivna och välunderbyggda texter och en modern, lättillgänglig layout och det står klart att Camino efter nio nummer både hittat sin plats och rotat sig väl i Mediesverige. Och tidningen blommar redan.

Samtidigt driver initiativet försäljning genom att underlätta beslutet för föräldrar få dem att köpa plagg ur företagets barnkollektion som ligger i det övre prissegmentet på marknaden. Många föräldrar som gärna köpt lite dyrare märkeskläder med hög kvalitet och tydlig designprofil till sig själva, har nämligen tvekat att göra det till sina barn, eftersom de växer ur plaggen efter bara några månader. Med Boomerangs affärsmodell är sannolikheten större att de köper kläderna eftersom det tillgodovärde man får för dem när man lämnar tillbaka dem gör att de uppfattas som mindre dyra än hos konkurrenterna.

Över en lunch berättar Boomerangs VD Fredrik Larsson att hållbarhet är något som Boomerang haft som filosofi sedan starten, om än dock inte så mycket ur ett miljöperspektiv utan snarare som ett designperspektiv;
- Boomerang har haft hållbarhet, med hög kvalitet och tidlös design, som en grundläggande filosofi sedan starten för 32 år sedan. Med vår nya satsning vill vi skapa ett hållbarhetskoncept som inte bara är yta, utan äkta, det vill säga genomtänkt och långsiktigt, säger Larsson med en diskret pik till några av de kollegor vars miljösatsningar han anser vara marknadsföringssatsningar mer än något annat.

Mellan tuggorna förklarar Larsson att Boomerangs satsning också ska tolkas som att man tar upp kampen mot den slit-och-släng-mentalitet som dominerat mycket av modebranschens tänkande de senaste decennierna.

- Vi måste ändra våra köpvanor de kommande åren och åter låta återanvändning och återvinning bli en naturlig del av vårt sätt att konsumera, utbrister Larsson med emfas och berättar att Boomerang börjat rita om sina kläder så att de ska hålla ännu längre och göra förstärkningar på utsatta ställen och börja sälja reservdelar som knappar och lappar så att plaggets livslängd kan förlängas.

Det är naturligtvis också ett sätt för Boomerang att få såväl kunderna som kläderna att komma tillbaka igen och igen. Förutom att driva försäljning och förmedla de värden som Boomerang vill förknippas med – bra kvalitet och tidlös design – har också återvinningsinitiativet en annan effekt. För det som tidigare känts som ett varumärkesnamn som förmodligen valts mest för att det är ett fint ord har plötsligt fått potentialen att bli det mest logiska och sympatiska klädnamnet i hela modeindustrin.

Det är naturligtvis ännu ett kvitto på att Dove gjort rätt som använt normala modeller i sina kampanjer de senaste åren i ett försök att kampanja för äkthet lika mycket som skönhet  för att kommunicera en sundare syn på sin egen kropp till sina kunder.

Men det är också en signal till andra aktörer inom mode och skönhet att se över vilka modeller de använder och hur de objektifierar dem. Att försöka undvika att kunderna får en skev bild av skönhet och kroppsideal är också att ta produktansvar – det handlar inte bara om vad som är i burkarna eller vad kläderna är gjorda av.

Vi tycker det är ett utmärkt sätt att ge tävlingen lite mening och samtidigt knyta den till något som har en koppling till tävlingens själ, med tanke på att historien om St Lucia är historien om en utsatt tjej.