Lorie Wigle är chef för Eco-Technology på Intel och den som är ansvarig för att bolagets produkter både produceras så hållbart som möjligt och för att de är så energieffektiva som möjligt. Hon är också ordförande i Climate Savers Computing Initiative, en koalition av företag som jobbar för att öka energieffektiviteten hos datorer och servers. I intervjun berättar Wigle bland annat hur det kan komma sig att företag som normalt konkurrerar om att presentera nya produkter i en rasande hastighet väljer att samarbeta om att förbättra energieffektiviteten.

I programmet ger Wigle också råd om var man ska börja om man vill minska klimatpåverkan hos sina it-system och så svarar hon på en fråga från en av våra läsare; är det möjligt att applicera cradle-to-cradle-tänkande när man producerar mikroprocessorer?

Du hör hela intervjun i vårt poddradioprogram CSR i Praktiken Live. Klicka ovan för att börja lyssna. Du kan också lyssna på programmet via iTunes.

Fotnot: I intervjun talar Wigle om att Climate Savers Computing Initiative sparat energi motsvarande 37 miljoner ton CO2. Det är nästan 70% av målet att spara 54 miljoner ton CO2 innan 1/7 2011 – (CSCI har förskjutet kalenderår).

Världens mest hållbara företag är General Electric, följd av energijätten Pacific Gas and Electric och logistikföretaget TNT. H&M är bästa bolag i Skandinavien med sin fjärde plats. Andra skandinaviska bolag på listan är Atlas Copco, Novozyme, Vestas, Novo Nordisk, SCA, Statoil och Neste. Hela listan hittar du här.

Heaps säger att han tror att företag och investerare skulle vara mindre skeptiska mot hållbarhet om företagen var mer transparenta. “En av de saker som har hållit tillbaka hållbarhetsfrågan på Wall Street är att företag har verkat i det tysta. Man måste vara transparent om man som företag ska bli tagen på allvar. Först då kan man gå bortom plattityder och diskutera saker som människor verkligen bryr sig om.

Heaps says he believes that consumers and investors will be less jaded about sustainability if companies are more transparent. “One of the things that have held back the sustainability movement on Wall Street is that on many of these issues, companies operate in a black box,” he says. “You need to have transparency if you want people to take you seriously. Then you can get beyond platitudes and discuss issues that people really care about.”

Äntligen!
Under Globe Forum-konferensen förra veckan i Stockholm stod det klart att organisatörerna hittat ur den definitionsdimma som låg tung under fjolårets konferens där de etiketterade sig än som virtuellt samhälle, än socialt nätverk, än utbildningsinstitut och än mäklare för mikrolån för entreprenörer vilket orsakade förvirring hos såväl talare som deltagare. Nu verkar företaget Globe Forum dock ha bestämt sig för att satsa på att vara arrangör av konferenser som koncentrerar sig på hållbara innovationer.

Ett resultat av denna fokusering är att andra kan förstå vad man bidrar med och i höst arrangeras så den första Globe Forum-konferensen utanför Sveriges gränser, i Polen. Genom att ordna flera konferenser har Globe Forum dessutom möjligheten att verka som en plattform för innovationsbolag som får möjlighet att visa upp sina produkter på flera ställen. Det är en lika begåvad som lovvärd strategi och gör samtidigt att Globe Forum har en högre grad av relevans och mening än många andra konferenser som bara vill snacka hållbarhet under en dag, i största allmänhet.

En intressant och underhållande del av detta mål var den lilla tävling som genomfördes under konferensen när tio innovationsbolag fick 60 sekunder var på scen för att presentera sin idé och om de behövde kontakter, pengar eller både och. Det är ett kul grepp att låta innovationsföretagare presentera nyttan med sin produkt eller sin teknologi på så kort tid och det är fascinerande att se hur bra det ändå fungerar. Bland bolagen fanns en bredd och bra blandning av teknologier och lösningar för att bidra till klimatproblemens lösning men också lösningar för att snabbt identifiera virusarter eller att odla mat i stadsmiljö. Med tanke på den diskussion kring balans och vikten av att få flera olika perspektiv som nämndes i många sammanhang på konferensen önskar vi dock att man till nästa konferens också valde ut några kvinnliga entreprenörer samt innovationer med fokus på att lösa sociala problem.

Globe Forum har alla förutsättningar att bli ett forum för hållbara innovationer och det är därför extra viktigt att man tar ansvar för att även föra in lite mer utmanande teknologier än vad som representerades i denna första omgång som mycket bestod av relativt säkra kort. Att det finns ett sug för det mer visionära markerade inte minst publiken som utsåg Plantagons vision av ett stadsväxthus i flera våningar till årets bästa innovation. Under de närverkande kaffepauserna mötte vi flera deltagare som hade velat se fler samhällsentreprenörer på scen, personer som därmed försökt hitta lösningar som både adresserar miljömässiga och sociala problem. Genom att lyfta fram dem kan Globe Forum dessutom öka både sin räckvidd och sin relevans.

För att Globe Forum har stora ambitioner råder det ingen tvekan om . I sitt inledningstal målade grundaren Johan Goreckis upp sin vision av vad de vill åstadkomma och nämnde samtidigt att Dublin och Eindhoven, och eventuellt ytterligare två städer står på tur att gästas av Globe Forum konferenser. Märkligt nog finns det i skrivande stund ingen information om detta på deras egen sajt vilket är ännu ett tecken på att det största hotet mot Globe Forums framgång är deras egna ambitioner och vilja att berätta om dem innan allt är riktigt klart.

I våra ögon har Globe Forum gjort mycket rätt men samtidigt gör man en del saker lite too much vilket paradoxalt nog är det som drar ner helhetsbetyget. I vad vi gissar är ett försök att förhöja upplevelsen för de närvarande har man lagt in obegripliga och därför helt meningslösa kulturella inslag lite här och var i programmet som bara irriterar de närvarande. Och alla dessa referenser till vilken viktig plattform Globe Forum är för att koppla ihop innovationsföretag med stora industriföretag känns också märkliga – om det redan hade varit fallet hade man inte behövt prata om det.

Vi fortsätter vara imponerade av konferensens förmåga att attrahera intressanta talare men blir frustrerade över att GlobeForum inte låter dessa talare prata till punkt och diskutera sina åsikter med andra. När så representanter från några av sponsorerna får oproportionerligt mycket utrymme föds misstanken om att de fått styra agendan lite väl mycket.

När nu den övergripande strategin finns på plats för Globe Forum är det som saknas ett redaktionellt perspektiv, någon som kan agera en parhäst till Gorecki och ansvara för att innehållet håller den internationella klass det måste hålla för att Globe Forum ska kunna konkurrera med andra konferenser ute i världen. Det behövs någon med fingertoppskänsla för att skapa intressanta samtal för att säga nej till de talare som gärna vill göra sin röst hörd men som faktiskt inte är intressanta trots sin ställning.

Som besökare upplever man nämligen att Globe Forum ibland inte själva är medvetna om vilka personer de lockat dit och vilka intressanta samtal som de därmed gjort möjliga, eftersom de avbryts på det mest absurda sätt. När diskussionen mellan Danmarks klimat- och energiminister Connie Hedegaard och Wu Jianmin, professor vid China Foreign Affairs University är som mest engagerad och intressant och man tycker sig få en känsla för hur förhandlingarna inför Köpenhamnskonferensen måste gå till bryter man för nästa punkt på programmet. Scenen släcks ner och en mycket talangfull man som kan imitera ett oräknerligt antal instrument med sin röst får göra sitt nummer i strålkastarljuset samtidigt som kvinnan som spelar en central roll i klimatförhandlingarna sitter i mörkret bakom honom på scen. Hans framträdande följs av DHLs vd Frank Appel som ställer sig vid en talarstol mitt på scenen framför de tidigare två talarna (fortfarande i mörker) och visar en intetsägande presentation ackompanjerad med ledarskapsklyschor!

Oavsett om orsaken till att han står där beror på att Globe Forum har problem att skilja på vad som är viktigt och oviktigt eller om att han helt enkelt står där tack vare sin status som en av huvudsponsorerna är det ett allvarligt hot mot Globe Forums möjlighet att förverkliga sina ambitioner. Och det är samtidigt ett helt onödigt felsteg då diskussionen på scen både före och efter de märkliga avbrotten, håller en hög och bra nivå. För att höja kvaliteten på området tror vi därför att Globe Forum bara borde fokusera på att göra mindre, inte mer. Eliminerar man de kulturella inslagen, referenserna till hur bra man är, fokuserar på att en, inte flera, moderatorer får leda konferensen framåt (Sharon Jåma gjorde ett bra jobb) och vågar låta folk prata till punkt är det ju ett riktigt intressant program kring ett intressant ämne!

På omslaget till konferensprogrammet till Globe Forum 2009 finns en bild där ett antal män står på en grön äng och skriker i varsin megafon. Det är en illustration av konferensen som är bättre än man först anar. Med jämna mellanrum återkommer nämligen inslagen när personer som mest är sugna på att höra sin egen röst släpps fram på scen. Men det är också en illustration av ett fenomen Globe Forum måste arbeta ännu hårdare på att motverka. För det är i de riktiga diskussionerna mellan människor, både på och utanför scen som Globe Forum är som allra bäst.

Då är konferensen allt vi kan önska där folk glatt inleder samtal med varandra och där konferensens egna facilitatorer aktivt söker upp folk för att se om de kan hjälpa till att koppla ihop människor som borde träffa varandra (vilken bra idé!). Det är när de genomtänkta detaljerna också stödjer de stora ambitionerna om en riktig mötesplats för hållbar utveckling – ett globalt forum – som konferensen kan skapa engagemang, sammanhang och bana iväg för att bidra till en  positiv och hållbar samhällutveckling. Äntligen är Globe Forum på rätt väg!

Vi har fått en försmak om hur det känns när det är som bäst och vi vill ha mer.

Det är lätt att förbise vilken möjlighet språk har för att få kunderna att känna sig välkomna och förstådda om man förutsätter att alla kan svenska. Men det räcker att föreställa sig hur det skulle vara att lämna in bilen på service i Danmark för att inse att man som svensk nog gärna skulle få bilen servad av någon som kan förklara vad de gjort på svenska än på danska. Genom att visa upp att Upplands Motors servicetekniker tillsammans behärskar 14 språk signalerar man att bolagets sätt att hantera på mångfald är lika modern som den ljusa, rena lokal man servar bilarna  i.

Ett annat företags om upptäckt detta är Ikea. På alla anställdas namnskyltar har man sedan flera år tillbaka små flaggor som symboliserar vilka språk man talar och det är en metod som är mera gångbar i detaljhandeln än att sätta en skylt vid ingången. Det är en mycket enkel åtgärd som kan få stora konsekvenser och värt att fundera på nästa gång man ska se över formen på namnskyltarna.

Genom att fokusera på språk kan man också ställa tydligare krav på de anställda, oavsett bransch. För att kunna avancera till nästa position, eller för att få hantera kunder kan man begära att den anställde ska behärska två språk. Det sätter ju lika stor press på någon som har svenska som modersmål att lära sig engelska som någon från Bosnien att lära sig svenska och syftar dessutom både till att ge kunderna bättre service. Istället för att stirra sig blind på etniska skillnader kan ett fokus på språk därmed bidra till att man fokuserar på något som betyder något för företaget.

Grundinställningen, som lett fram till detta arbete, bygger på en tro om att bidrag i form av specialistkompetens och personliga insatser istället för direkt ekonomiskt stöd ger en mer långsiktig och hållbar utveckling för både mottagare, medarbetare och företag.

Tanken är att Accenture, genom att bidra med kompetenser inom t.ex. Management, IT och Outsourcing ska kunna stödja organisationernas utvecklingsarbete och därmed hjälpa till självhjälp i de olika länderna. Samtidigt innebär dess utvecklingsprogram att medarbetarna erbjuds en unik möjlighet att utvecklas både i sin yrkesroll och personligt. Att arbeta i ett annat land för en icke vinstdrivande organisation är en unik chans till kompetens- och personlig utveckling för medarbetarna och samtidigt ett effektivt sätt för företaget att attrahera, behålla och utveckla sina medarbetare och stärka sitt varumärke.   Här har man alltså gått längre än det mer traditionella välgörenhetsinsatserna i form av ekonomiskt stöd och sponsring och istället fusionerat företagets och medarbetarens intressen, samtidigt som man bidrar till en ökad välfärd och kunskap i utvecklingsländer.

I framtiden är gissningsvis denna typ av utvecklingsprogram betydligt mer vanligt förekommande. Förhoppningsvis är detta början till att förflytta CSR arbetet högre upp på företagens agenda och längre ut i verkligheten!

När en anställd flyttar utomlands med sin familj är det ett helt system med kultur och outtalade regler som byter miljö, precis som för ett företag. Liksom ett företag förväntas familjen kunna anpassa sig och fungera i ett land med andra värderingar och samtidigt behålla sin identitet. Ibland är parallellen med företagen ännu mer tydlig, nämligen när familjen som ekonomisk enhet ska anställa en ny “medarbetare” i form av en inneboende hemhjälp. När ens eget hem blir till någon annans arbetsplats, hur kan man försäkra sig om att den anställdes egna intressen ska sammanfalla med familjens bästa? Hur löser man det i ett sammanhang där lagstiftningen och marknadernas krav står i stark kontrast med vad vi är vana vid i Sverige? Många familjer möter utmaningar som liknar dem hos västerlandska företag som etablerats sig i Asien, nämligen att motivera prestation och behålla personalen. Liksom i ett företag behöver familjen hitta lösningar för att skapa förtroendefulla relationer med den anställda.

Hemhjälper hos svenska familjer utomlands är ofta inte tillräckligt skyddade av landets arbetslagstiftning. Det kan t.ex. röra rätt till en minimilön, lediga dagar och fastställda arbetstider. Spontant kan det ses som en självklarhet att vägra köpa hushållstjänster av migrant arbetskraft. Men precis som för företag som väljer att stanna kvar och påverka situationen lokalt, kan man välja att använda sin position som arbetsgivare för att påverka situationen positivt. Det finns mycket familjer kan lära sig från näringslivet när det gäller CSR-lösningar för att möta dessa utmaningar.

Handboken “Hemhjälp i Singapore – några råd och tips” använder sig av exempel på engagemang för att uppnå en bra vardaglig arbetsrelation med hemhjälpen. Det visar att etiskt engagemang kan bidra till att skapa en attraktiv arbetsplats och vara ett effektivt sätt att behålla och engagera sin anställda hemhjälp och samtidigt uppnå bättre livskvalitet för familjen.

Handboken inspireras av CSR-exempel för att erbjuda verktyg och vägledning till svenska kvinnor och män i Singapore som, oftast utan utbildning, förväntas utgöra chef och arbetsledare för en vuxen kvinna från en främmande kultur. En inte helt enkel uppgift för svenska kvinnor och män som är vana vid en delegerande och delaktig ledarstil, medan deras anställda ofta har ett starkt känslomässigt behov av detaljerade regler. Författarna, svenska kvinnor med erfarenhet som arbetsgivare till hemhjälper i Asien, anser att man bör investera tid i att utveckla ett fungerande gemensamt arbetssätt. Handboken bygger på en professionell approach av effektivt ledarskap, där kvinnorna ska se sig själva som arbetsledare, ett sätt att avdramatisera relationerna i en familjesfär som lätt präglas av känslor och godtycklighet. Arbetsgivarna rekommenderas se på sitt ansvarstagande som en aktivitet som sköts med professionalism och planering, precis som en affärsverksamhet. Handboken ger stödjande principer, vägledande internationella, europeiska och svenska riktlinjer om bland annat arbetsvillkor och arbetsmiljö.

Läsaren får tillgång till frågelistor och annan handfast hjälp om anställningsprocessen, introduktionsperioden, vardagliga arbetsrelationer, mellankulturell kommunikation, medarbetarsamtal och råd kring hantering av krissituationer. Handboken bidrar också med råd om hur man kan utrusta hemhjälpen med kunskap för att arbeta miljövänligt.

Guiden är utformad utifrån ett etiskt perspektiv. Handboken vill vara en källa till kunskap för att hjälpa individuella arbetsgivare att göra medvetna val. Råden ges med utgångspunkten att de anställda är individer med rättigheter och med en strävan att förbättra sina liv. Den bygger på att arbetsgivaren har både makt och ansvar att främja migrationens förmåner och minska dess nackdelar för migrerande kvinnor. Hemsidan vägleder läsaren hur man går tillväga för att bidra positivt till sin anställdes liv genom att uppmuntra hennes yrkesutbildning och sparande.

Första etisk vägledning på området, utarbetad av svenska familjer för andra familjer, handboken finns nu tillgänglig på nätet. Den vill visa att socialt engagemang hör hemma i svenska familjer utomlands, just i det vardagsnära mötet med en avlönad hushållsarbetare från ett utvecklingsland. Det är dags att uppmärksamma denna erfarenhet som berikande, både arbetsmässigt och personligt.

- Kunder kan tänka sig betala ett premium för etiska produkter.
- Kunder kommer straffa företag (genom att kräva ett lägre pris) som inte ses som etiska.
- Bestraffningssumman är större än den kunderna är villiga att betala extra i premium för etiska produkter.
- Företag måste inte vara 100% etiska för att bli belönade av kunderna.

Läs en längre sammanfattning av studien här.

Och dessutom är det ju en julklapp som känns meningsfull även för de anställda och som de kan stå för, vilket inte kan sägas om det flesta julklappar med en logo. Låt oss hoppas att det är en del av en ny trend, att välja julklappar som stämmer överens med de egna värderingarna snarare än bara de grafiska riktlinjerna.

Amneröd fotsätter;
- Vi vill vara annorlunda och göra mera, inte bara ur ett affärsmässigt perspektiv utan även ett samhällsperspektiv. Och målet med kampanjen var inte bara att få nya affärer utan nya kandidater och kundrelationer som bygger på att vi som våra kunder delar samma värderingar och i framtiden kan göra mera tillsammans för samhället.

Vi gillar intiativet och tycker det är bra att fler bemanningsföretag än Manpower tar socialt ansvar. Som helhet har branschen ju stora möjligheter att underlätta mångfaldsarbete och integration eftersom inhyrd personal är ett bra sätt att prova på nya anställda innan man tar över dem och under den tiden brukar ju de flesta fördomar komma på skam.

Med en profil som mångfaldsentreprenör tycker vi det dock att det är lite missriktat att Amneröd ger pengar till SOS-Barnbyar, Rädda Barnen eller Naturskyddsföreningen då ingen av organisationerna har något uttalat fokus på mångfald och integration. Med det uttalade fokus på mångfaldsarbete som rekryteringsfirman har föreslår vi att Amneröd inför nästa års kampanj låter sig inspireras av The Door, en organisation som har fokus på ungdomars utveckling och som framgångsrikt samarbetat med Old Navy för att hjälpa ungdomar från enkla förhållanden att bli bättre förberedda inför första jobbintervjun. Genom att dessutom engagera de anställda i arbetet blir det tydligt att bolagets uttalade mångfaldsfokus blir mer än bara fina ord.