När Liptons ägare Unilever bestämde att man bara skulle köpa Rainforest Alliance-certifierade teer fick det stor betydelse eftersom teproduktion, liksom kaffe, har en stor negativ miljöpåverkan om det inte odlas på rätt sätt. Fabriken i Suffolk, Virginia, hade redan tidigare ett system för att återvinna så mycket som möjligt av sitt avfall men händelsen inspirerade de anställda att göra ännu mer. När man nu visste vad som hände med teet innan det nådde fabriken bestämde de anställda sig för att försöka reducera miljöpåverkan efter att det lämnat fabriken. Sagt och gjort, en fjärdedel av fabrikens 400 anställde bestämde sig för att bokstavligt talat följa tepåsarna ut på soptippen. Fabrikschefen Ted Narozny kommenterar i intervjun med Gunther: “Vi blev ganska smutsiga och luktade illa. Men de som åkte till tippen blev våra återvinningsambassadörer.”

Historien om Liptons nollavfall är särskilt intressant ur svenska ögon. För de åtta procent av avfallet som inte kan återvinnas eller komposteras förbränns och blir fjärrvärme. Med svenska mått skulle det innebära att många företag redan idag är nollavfallföretag eftersom deras avfall blir fjärrvärme. Vi tycker dock inte det är rätt att anklaga Lipton för greenwashing – faktum är att Lipton sorterat sitt avfall i så många fraktioner som möjligt för att kunna återvinna så mycket om möjligt, och den del som inte gick att sortera (intressant nog från fabrikens personalrestaurang) blir i alla fall värme, den gick inte till spillo på samma sätt som inget går till spillo i naturen.

Det är samtidigt en enorm förbättring i jämförelse med att köra osorterat avfall till tippen (vilket tyvärr är väldigt vanligt i USA). Och en lektion i kommunikation för svenska företag som vill berätta vad de gör på engelska.

Krafts partnerskap med Rainforest Alliance har gjort att över 205 000 kaffebönder, lantarbetare och deras barn har fått förbättrade möjligheter att gå i skolan, att bygga hus och få högre löner. Dessutom har man bidragit till att 41 000 hektar land nu sköts på ett mera hållbart sätt än tidigare. Den mest positiva bieffekten är dock att initativet att jobba med Rainforest Alliance-kaffe har gjort att man internt på Kraft i Storbritannien och Irland har börjat titta närmare på hur hållbart man egentligen bedriver sin verksamhet lokalt och man funderar nu på hur man kan minska koldioxidutsläpp, vattenanvändning och energiförbrukning. Låt oss hoppas att vi snart får se Kencos svenska kusin Gevalia följa i samma fotspår och ta ett större grepp för att visa att man vill bidra till hållbar utveckling.

Just nu är Kenco mitt i en kampanjperiod där man under sex månader lägger 7 miljoner pund (ca 84 miljoner kronor) för att föra ut budskapet om sin nya målsättning, enligt branchtidningen Talking Retail. Filmen gör på ett lika begåvat som enkelt sätt det tydligt att levnadsförhållandena förbättras hos odlarna när man köper Rainforest Alliance-kaffe.

Klicka här för att se filmen.

Bland de svenska cafékedjorna var Wayne’s Coffee först ut med att alltid erbjuda minst en sorts Rättvisemärkt kaffe (och använde för övrigt samma lanseringsstrategi som Dunkin’) medan konkurrenten EspressoHouse nöjt sig med att sälja en sorts färdigmalt kaffe som har Rättvisemärktcertifiering. Uppstickaren Barista Fair Trade Coffee, som nu har 5 enheter över landet och profilerar sig som “Sveriges första etiska coffeeshop”, erbjuder dock 100% Rättvisemärkt kaffe, vilket vi applåderar. Om du driver ett mindre café eller en restaurang – se åt vilket håll de stora går och gå i samma riktning – vi spår att det om några år är en självklarhet med Rättvisemärkt kaffe på alla caféer med självaktning och medvetna kunder.

Andra bloggar om: Wayne’s Coffee, EspressoHouse, Starbucks, rättvisemärkt Andra intressanta blogginlägg

I en föreläsning för Stanfords MBA-studenter berättar grundaren John Sage om deras affärsmodell som är lika mycket kapitalistisk som altruistisk där de både försöker att maximera vinst och livsvillkoren för de som de köper kaffet av. Ladda ner föreläsningen som podcast (28.22 min) från Social Innovation Conversations.

Det är också intressant att lyssna till Dennis MacRay, CSR-chef på Starbucks, när han berättar om Starbucks strategi för att stödja odlarna inför en grupp MBA-studenter som ska åka till Guatemala för att studera rättvisemärkt odling på plats. MacRay berättar också mer om C.A.F.E, de egna certifieringssystem för ekologiskt kaffe som kafekedjan har valt att skapa som ett eget alternativ till Rättvisemärkt, och hur de stödjer de samhällen där kaffet odlas. Ladda ner föreläsningen som podcast (30.17 min) från Social Innovation Conversations.

Innan Starbucks öppnar på en ny marknad etablerar man ett samarbete med en lokal nationell organisation med inriktning på att främja läskunnighet. Att man valt att fokusera på läskunnighet har förstås dels att göra med att förmågan att läsa är så nära kopplad till en högre levnadsstandard, men också för att det är ett problem som finns i alla länder, som är opolitiskt och som alla kan sympatisera med.

I jultider arrangerar också Starbucks bokinsamlingar på sina caféer, oavsett marknad, där de insamlade böckerna går till barn i det närliggande samhället, distribuerade via partnerorganisationen. Dessutom driver bokdonationerna kunder till Starbucks. En begåvad strategi som ger fördelar för både Starbucks och deras partners.
Det vore något för våra svenska kaffekedjor att ta efter.

Även om nya kedjan Barista Fair Trade Coffee knappt ens är en kedja ännu (även om det är den uttalade ambitionen) kan de ändå komma att förändra normen i branschen. Ambitionen är nämligen att HELA utbudet ska vara ekologiskt och rättvisemärkt, till skillnad från en enda kaffesort, som hos Wayne’s. Låt oss hoppas att de lyckas expandera snabbt nog för att generera både lönsamhet och tillräckligt med uppmärksamhet för att påverka de stora kedjorna att följa efter. Ta en kaffe hos Barista och bedöm själv.

Driver du ett eget café borde det inte längre vara någon tvekan om att du måste erbjuda Rättvisemärkt för att kunna konkurrera framöver.